Den blinda fläcken

När den här bloggen startade för ungefär 3 år sedan fanns det en hel del fler bokrecensioner i den än det gör nu. Då var det mer att – ska det handla om bibliotek så ska det väl ändå handla om böcker också. Men så tycker jag inte numera.

Nu blir det i alla fall lite skönlitteratur och det beror på att jag just har läst John Ajvide Lindqvists senaste Lilla stjärna och det tog lite tid att få hem den – signerad! Ajvide Lindqvist är en favorit som jag har skrivit om tidigare.

Det som egentligen får mig att skriva är det som ingen av de recensioner som jag har läst på bloggar och i tidningar egentligen har berört – alltså döden. Det är ett centralt tema i alla Ajvide Lindqvists böcker och jag blir fundersam över varför det inte nämns i recensionerna. Är det ointressant, onämnbart eller – osynligt?

Det är onödigt av mig att referera bokens innehåll här, det görs på så många andra ställen. Jag funderar över om det som många benämner som ”splatter” i boken kanske gör att man inte uppfattar temat – döden.

Boken beskriver hur gruppen av flickor genomgår ett slags ritual där var och en av dem sänks ner i en kista i jorden. Just innan de kvävs av syrebristen hissas de upp igen – pånyttfödda. Ledaren Theres gör tydligt att för att de ska kunna leva fullt ut, så måste de dö först. Att komma nära döden genom att döda andra människor blir också ett sätt att förhöja livet, att få mer av eget liv.

Som sagt är detta något som Ajvide Lindqvist ofta berör, gränsen mellan liv och död. Visst, han skriver om utanförskap också, men att reducera Lilla stjärna till detta, det är att göra den till vilken platt ungdomsbok som helst. Eftersom jag själv inte är litteraturvetare har jag svårt att göra många litteraturhistoriska referenser vad gäller verk som tagit sig an dödstemat på liknande sätt, den jag kan nämna är Selma Lagerlöf.

Andra kan göra mycket mer briljanta litterära analyser än jag. Men jag blir besviken och lite bestört över att en viktig tematik i boken förbises. Förmodligen är det så att jag ser ämnet tydligare eftersom jag är intresserad av det.

Och det här med splatter. Borrhål i huvudet har många recensenter hakat upp sig på. Jag antar att det känns väldigt otäckt just det här med borrar. För min del är det ingen stor sak, eftersom jag de facto lever med ett borrhål i mitt huvud. Kanske gör det att jag ser förbi just sådana detaljer.

Av de recensioner som jag har läst, tycker jag att Bodil Juggas på Arbetarbladet kommer längst.

John Ajvide Lindqvist läser inledningskapitlet till Lilla stjärna på Bokmässan 2008.

5 thoughts on “Den blinda fläcken

  1. Pingback: Tweets that mention Den blinda fläcken « BiblioBuster -- Topsy.com

  2. Huh! Denna bok vågar jag inte läsa.

    ”Ledaren Theres gör tydligt att för att de ska kunna leva fullt ut, så måste de dö först. Att komma nära döden genom att döda andra människor blir också ett sätt att förhöja livet, att få mer av eget liv.”

    Antagligen (eller förhoppningsvis) problematiseras detta förhållningssätt i boken, men för mig räcker det med att veta att det i verkliga livet är en villfarelse och att den leder till sjukdom och ondska om man följer den. Men jag tillhör ju inte målgruppen och uppskattar nog inte denna fiktion.

    Min bok just nu är en ungdomsbok: Empress of the World av Sara Ryan. Vacker kärleksskildring. Passa mig bättre.

Kommentarer inaktiverade.