Lärande och bibliotek

Jag tänker mig det goda folkbiblioteket. Det är ett bibliotek där alla biblioteksmedarbetare och de flesta användare av biblioteket befinner sig i någon typ av lärande. Ibland är lärandet formellt – formaliserat i någon strukturerad utbildning. Men oftare är lärandet informellt, det sker hela tiden och på alla olika platser och på många sätt. Och inte alltid medvetet.

Idag fick jag ta del av lärande av flera olika slag. Man ordnade via länsbiblioteken i Västmanland, Sörmland och Örebro höstens start för Vässade 13 saker, en utbildning för bibliotekspersonal i nya tjänster på webben. Det är en kontinuerlig utbildning, berättade Peter Alsbjer för mig, som pågår året om därför att behovet av den kvarstår.

Vilken effekt utbildningen har haft exemplifierade personal från biblioteket i Arboga, som berättade om de fem(!) bloggar som startats på biblioteket den senaste tiden. Det är fem bloggar som var och en har tydlig profil. Så länge som kommunloggan finns med i sidhuvudet, så är det hela okejat från ”högre ort” i kommunen.

Att bloggande väcker bibliotekspersonalens lust att skriva och nå ut behöver väl knappast påpekas, man startar inte fem bloggar annars. Det blev så tydligt för mig hur en formell utbildning kan ge ringar på vattnet som sätter igång nya processer hos dem som genomgått dem. Särskilt kanske om man gått utbildningen i grupp med sina arbetskamrater. Personalen behöver inte längre någon kurs i hur man bloggar. De lär sig hela tiden nya saker, eftersom deras kreativitet får utrymme.

Blogginnehållet används även till bibliotekets boktips i radion och nu funderar man på att även kunna nå människor via Twitter och Facebook. Bloggstatistiken kollas flitigt.

Jag blir glad när jag känner igen min egen nyfikenhet hos andra, nybyggarandan! Själv berättade jag på kursstarten om projektet som vi driver i Stockholms län, där biblioteken har tagit ytterligare ett steg och nu undervisar allmänheten i att använda sociala medier. Även imorgon ska jag berätta om detta, för en grupp bibliotekschefer. Och jag hoppas det ska bli lika inspirerande som den här dagen har varit!

Free Happy Smiling Girl Holding Lucky Clover Creative Commons by Pink Sherbet Photography on Flickr / CC by 2.0Free Happy Smiling Girl Holding Lucky Clover Creative Commons by Pink Sherbet Photography on Flickr / CC by 2.0

6 thoughts on “Lärande och bibliotek

  1. Hej Anna-Stina tack för din nyfikenhet och entusiasm som du lyckas förmedla!🙂 Ja Arbogas exempel är verkligen roligt att se, och jag hoppas, och är övertygad om att fler blir modiga som de och vågar visa vad de lärt sig under kursen.Visst är det så att man lär sig genom att göra. På vägen hem pratade vi också om att bli motiverad till att förändra och göra på nytt sätt. Att se att någon läser och kommenterar och att nyfikenheten hos andra väcks är en viktig motivation tror jag.

  2. Visst är det viktigt att en bibliotekare medverkar med sin kunskap på folkbibliotekets och den egna bloggen (eventuellt också på FB och twitter,men ännu fungerar detta på de flesta håll väl inte särskilt bra) – men ….

    … men det måste väl vara ändå viktigare att ha en stående spalt (om bibliotekets media och tjänster, till exempel om mediavisningar och mediaföreläsningar) i andra företags, föreningars och intressegruppers bloggar?
    Om vi nu verkligen vill nå ut till vårt närområde bortom vår personliga vänkrets så hoppas jag på att detta kommer att bli vanligt på 1910-talet.


    http://www.bokcirklar.se
    ger jag just nu (som Kanel) ett exempel på hur man på ett bibliotek kan arbeta tematiskt och genreöverskridande på ett roligt sätt. I samarbete med låntagare.
    På det egna folkbiblioteket, på biblioteksbloggen, på andra företags bloggar. Ute i samhället.
    (Rubriken där är ”Intertextuell Robinson”).

  3. Här är min diskussion apropå ”Lärande och bibliotek”
    och
    (från Bokcirklar) ”Intertextuell Robinson” :

    Covers!
    Intertextualitet!
    Dialog!
    Kärlek!

    Bibliotekarien i mig hoppas förstås att
    INLÄGGET PÅ BOKCIRKLAR = ”Intertextuell Robinson” –

    ska inspirera till bokutställningar på alla bibliotek
    som är
    a-s-s-o-c-i-a-t-i-v-a.
    Personliga. Tankeväckande. Genreoverskridande. Åldersöverskridande. Roliga.
    Inte tolv böcker på ett bord.

    Böcker och andra media från barnavdelning(skön och fack) och vuxenavdelning (skön och fack) som kliver ner från hyllorna och samtalar med varandra.

    Glöm inte filmerna!
    Artiklarna!
    Serierna!
    Fotona!
    Musiken!

    Och förstås – bloggen (både den egna biblioteksbloggen och – ännu viktigare:
    Andra företags och inressegruppers bloggar där bibliotekarierna medverkar med sin kompetens.

    Bibliotekariers specialkompetens är ju bland annat att vi kan tänka tematiskt och associativt.

    Så kör ett ROBINSON-tema!
    I biblioteksrummen och i bloggosfären!

    Bibliotekarierna börjar med den roliga utställningen … som slingrar sig genom bibliotekets alla avdelningar….låntagarna kompletterar med egna förslag …. boksamtal….. föreläsningar.
    Välkomna att boksamtala på bibblan är folk från scoutförbund, överlevnadsexperter, filosofer, politiker, deckarspecialister ….

    ROBINSON måste ju vara oerhört tacksam att att arbeta med på detta sätt –
    men det finns förstås så oerhört många fler litterära gestalter att ha intertextuellt och genreöverskridande och åldersöverskridande KUL med!

    Vad sägs om DANTE? Eller ISADORA WING? Eller IDIOTEN? Eller PAPPA?

  4. Du har tidigare skrivit i denna fråga, Lena, och gjort din ståndpunkt tydlig. Inlägget handlar dock inte om vilka strategier biblioteken bör använda sig av i sitt uppsökande arbete, utan om hur nyfikenhet och lust att lära sig kan utvecklas.

  5. Men det är just det jag tror på.
    Att nyfikenhet stimuleras genom att man vågar ge sig på det man inte tidigare prövat.
    Till exempel att våga arbeta både åldersöverstigande (samarbete mellan barnavdelning och övriga avdelningar på biblioteket) och genreöverstigande.

    Och: Att läroprocessen, själva lusten att lära sig, är en kumulativ process.

    Jag tror att barnbibliotekarier har mycket att tillföra de kollegor som inte kallar sig barnbibliotekarier när det gäller att fortbilda sig själva – både när det gäller mediakunskap (som fortfarande framför allt är böcker i olika former) och samarbetet med nuvarande och kommande låntagare.
    Faktiskt tror jag att de förslag som jag ger i min egen kommentar (den som inleds med orden ”covers, intertextualitet…) till inlägget ”Intertextuell Robinson”

    http://www.bokcirklar.se

    är lärorikt.

Kommentarer inaktiverade.