”Varför vill du jobba på folkbibliotek?”

Frågan ställs av föreningen BIS i samband med ett seminarium som ska hållas i Stockholm den 4 november. Frågan är motiverad att ställa, kanske särskilt just nu. Jag tycker att vi ofta saknar den ideologiska debatten om varför biblioteken, och då särskilt folkbiblioteken, finns till. Hur många av oss kan motivera varför just vi arbetar på bibliotek och vilken roll biblioteken spelar i samhället som det ser ut idag och i framtiden? Varför ska det finnas bibliotek? För vilka är de till? Vad bidrar biblioteken med i samhället och är det viktigt?

Tobias Willstedt och Nick Jones har skrivit två texter att utgå ifrån i diskussionen. Tobias Willstedt beskriver biblioteksvardagen utifrån egna erfarenheter men också utifrån beskrivningar av situationen på några av våra större bibliotek. Han frågar:

Reduceras biblioteksarbetaren från en kreativ medarbetare till en serviceinriktad betjänt?

Nick Jones skriver:

 Jag ser inte att folkbiblioteket fortlöpande granskar och utvärderar sitt jagprojekt. Hur ser man på sin relation till ett föränderligt samhälle? Hur ser man på sin relation till tradition och förnyelse? Det vet jag inte.

Jag tycker det är viktigt att man i sådana här diskussioner inte hamnar i allmänt gnäll över hur tröga biblioteksmedarbetare är eller hur bibliotekschefer bara vill omorganisera. Folkbiblioteken har alltid varit informationstekniskt burna organisationer, men också ideologiskt burna, alltsedan tankar om folkbibliotek, det fria ordet, allas lika rätt till utbildning och information, folkbildning, väcktes. Förändrad syn på individen, teknisk utveckling, en allmer högutbildad arbetskraft är faktorer som påverkar hur biblioteken fungerar idag och kanske också hur de diskuteras. Samtidigt tror jag att vi i våra kommuner ofta upplever att biblioteken kanske inte har så hög status, det genomförs nedskärningar och personalen har dåligt betalt i jämförelse med liknande yrkesgrupper.

Som högutbildad akademiker och individualist trivs man möjligen inte i organisationer där man upplever sig utgöra en liten kugge i ett stort maskineri. Förväntningarna som en nyutbildad master eller magister i B&I har är troligen inte att stå vid en lånedisk och skanna etiketter, att fixa krånglande kopiatorer, etc. Visionerna man hade om det folkbildande uppdraget kan bli svåra att skymta bakom högarna av böcker som ska sättas upp på hyllorna. Därför tror jag det är viktigt att hålla den ideologiska diskussionen vid liv, man måste ha möjligheten att uppfatta också det stora övergripande uppdraget. När tar vi oss tiden för dessa diskussioner? Har vi råd att låta bli?

Annonser

2 thoughts on “”Varför vill du jobba på folkbibliotek?”

  1. Vad intressant, både ämnet och texterna. Jag tror som du Anna-Stina att mycket går förlorat om man begränsar sig till att tänka vilka som är för eller emot nyheter och förändringar. Det blir lätt så, och förmodligen för att man inte pratar så mycket om de här sakerna. Vårt uppdrag, bibliotekarierollen, samhällsutvecklingen i stort och hur vi tolkar ihop det där till ett vettigt sätt att jobba på.

    För mig personligen måste bibliotekarierollen mejslas fram utifrån ett sammanhang (omvärld, lokalsamhälle och internt) och det blir till nån sorts rolltolkning; en konstnärlig process. Ett sätt att se på det hela som är mycket mera etablerad på teatern än på biblioteket. Kanske flummigt och väl pretentiöst. Jag gillar sunt serviceförnuft också.

    Hade varit kul att vara med på Spelbomskan med Nick och Tobias. Nick skriver ”Numera kommer jag ofta på mig själv med att alldeles för sällan fundera på vad jag egentligen vill med mitt folkbiblioteksarbete. Och alldeles för sällan pratar jag med kollegor eller intresserade andra om folkbibliotekets uppdrag, roll och möjligheter.”

    Jag kan i vardagen sakna den där reflektionen kring uppdraget. Vi borde ägna mer tid och skapa utrymme för att tolka och analysera förändringar i samhället och vilka behov som uppstår, vad människor får för nya förhoppningar/förväntningar på sitt folkbibliotek.

    Hur blir vi bättre på att ta oss tid för sånt? Nick skriver ju en del om sin personliga väg, som ledde fram till ett fönster där han kunde ägna sig åt ett reflekterande skrivande. Är vi nog många som skulle må bra av. Kanske det finns en roll där för länsbiblioteken, skapa former som känns fräscha.

    Men i slutändan handlar allt – för mig – om bemötande och förhållningssätt. Hur vi bygger på våra relationer, med besökare och våra medarbetare.

    Jag vill ändå tro att man som enskild medarbetare har stora möjligheter att skapa sin egen lycka, driva på sina hjärtefrågor, få andra med sig, kompromissa en del men ofta hitta vägar vidare som känns kreativa och konstruktiva.

    Men jag kanske bara haft tur med mina chefer? Det låter hemskt i Malmö och Stockholm av Tobias citat att döma. Inte så kul i lokalerna heller och det kanske hänger ihop. Men jag gillar plattans nya bibliotek, en vägvisare mot framtiden och personalen är trevlig.

  2. Tack för din långa och tänkvärda kommentar, Marcus! Jag tycker att både individer och organisationer har ansvar för hur de här viktiga frågorna kan få ta plats.

    Jag tror inte att alla har samma uppfattning vad gäller biblioteken i Malmö och Stockholm heller, det finns också positiva röster.

Kommentarer inaktiverade.