Vem orkar med bloggar år 2010?

Enligt tillgänglig statistik läser 18 procent av internetanvändarna i Sverige bloggar en vanlig dag. Men visst är det fler än jag som upplever att både bloggläsandet och -skrivandet hinns med i allt mindre omfattning?

Beklagade mig idag över fenomenet på Twitter och fick då följande lästips av @ankix Google reader and declaring rss bankruptcy. Det handlar om att kapitulera inför informationsströmmen och inse att någonstans måste man börja om med sina informationsstrategier. @RasmusFleischer tyckte att mina olästa 141 objekt i Google reader var småpotatis, eftersom han själv har 1414 motsvarande. Som han inte läser, men använder som databas att söka bra innehåll i.

Jag får dåligt samvete när jag inte hinner läsa mina noga utvalda informationsflöden i min rss-läsare. Det är ju faktiskt informationskällor som jag själv har valt ut därför att jag tycker de är särskilt intressanta. Är det så att jag numera använder Twitter så mycket att det vanliga bloggläsandet blir lidande? Kanske är det helt rätt att i högre grad använda Twitter som källa till omvärldsbevakning och nätverksbyggande? Kanske är det just den sociala aspekten av Twitter som leder mig på villovägar? Det är lätt och roligt att kommunicera där, lättare än att svettas över formuleringar i en bloggtext (vilket jag iof sig sällan gör, svettas).

Upptäckte att jag idag skrev mitt 600:e blogginlägg, på den här bloggen. Och igår nådde den över 100 000 besök. Tänk vad många timmar jag har lagt på den. Men det har det varit värt. Helt egocentriskt kan jag slås av ett blogginlägg jag skrev för längesen och tycka att det var ju inte så dumt skrivet. Idag passar det bra att återvända till inlägget ”Hur mycket tid tar det?” Något att fundera över inte minst för bibliotek. Hur mycket tid ska man lägga på bibliotekets blogg/ar? Vilka bloggar ska man läsa? Är blogg alltid det bästa medlet att nå sina mål? (Vilka de nu är…)

9 thoughts on “Vem orkar med bloggar år 2010?

  1. Jag använde nog bloggar och Twitter olika – och på olika sätt beroende på om det är i tjänsten eller i min andra ”karriär” som handlar om något helt annat än bibliotek. Dessutom gillar jag själva bloggandet, att skriva och reflektera med möjligheten att länka in relaterat material. Det som däremot blir lidande är kommenterandet på andra bloggar och ibland även läsandet av andras bloggar.

  2. Jag har alltid tyckt att det varit lättare, roligare och snabbare att hänga med på Twitter än i bloggvärldens alla skrymslen och vrår. Jag får skrivkramp varje gång jag funderar på att uppdatera min blogg, och mindervärdeskomplex eftersom jag trots allt läser en hel del helt underbart formulerade blogginlägg som jag önskar jag hade skrivit…
    Du är ju jätteduktig på att formulera dig, få oss läsare att tänka till och väcka debatt, så jag hoppas verkligen att tiden räcker till att fortsätta blogga! Samtidigt har du ju rätt – tiden är begränsad, man hinner inte hänga med i samma hastighet överallt, hela tiden. Man måste tänka på att hänga med i verkligheten också – IRL, som man säger. Det är också viktigt.
    Jag brukar ta en Internetpaus då och då, som t ex förra helgen, när jag inte startade datorn alls (och inte ens tjuvsurfade på mobilen). Jag tog långa promenader i höstsolen, spelade spel, lagade och åt god mat och godis, låg utslängd i en soffa och myste framför tv:n tillsammans med mina två döttrar. Det var härligt, och jag saknade faktiskt inte blogg-, twitter- och facebook-världen alls under den tiden. Sedan var det riktigt roligt att slå på datorn igen, och se vad som hänt där…
    Biblioteken får inte heller glömma människorna i verkligheten. Det finns fortfarande en stor grupp som aldrig läser bloggar eller som kanske över huvud taget inte använder Internet, och de måste också kunna känna sig hemma på biblioteket och bli nådda av personalen, så det är nog inte BARA bloggar man ska lägga sin arbetstid på om man vill bli ett framgångsrikt bibliotek, men det är viktigt att den biten OCKSÅ finns.
    Tradition och Nytänkande, hand i hand.

  3. Tack Moniqa, för din kommentar! Jag tänker som du, man måste ibland koppla bort alla flöden. Jag tar ofta helt paus på helgerna, känner att jag behöver det. (Jag har ingen surfmobil än, bl a av det skälet.)

    Och du har helt rätt i att en stor grupp, majoriteten av befolkningen, aldrig läser bloggar. På många bibliotek har vi börjat arbeta med de digitala klyftorna, vilket är jätteviktigt. Människor ska själva få chansen att välja om de vill läsa bloggar eller inte. De ska inte behöva ställas utanför, därför att de inte kan.

  4. Jag varken läser eller bloggar själv i lika stor utsträckning som förr, men då och då ta jag mig tid och går igenom vissa bloggar. Mycket ofta hittar jag då något matnyttigt som jag återanvänder på något sätt. Förr använde jag min RSS-läsare mycket mer. Twitter har nog nästan tagit över där. Informationen via Twitter känns ibland fullt tillräcklig. Men inte sällan följer jag en Twitterlänk till någon blogg eller artikel eller tittar in på Biblfeed för att se om det är något intressant som poppar upp ur den stora infoströmmen.

  5. När man når en viss volym på egna blogginlägg och på de bloggar man följer så måste man skaffa sig ett förhållningssätt eller någon form av plan. Med syfte, mål och tidsplanering. Sen kan det ändras alltefter ambition, vilja och förmåga och naturligtvis på tid.
    För min del t ex är jag inte speciellt intresserad av om jag får mycket besökare eller ej, det är viktigare att det är ”rätt” besökare. Eftersom jag sällan eg tycker något så är det heller inte speciellt viktigt med några kommentarer.
    Den plan jag har just nu handlar om att jag bloggar om det som borde vara intressant för andra som är intresserade av samma saker som jag – och (det är viktigt!) som de inte hittat på andra ställen. Att skriva om sånt som redan är känt är inte lika kul som att skriva om de unika.

    Det skulle vara intressant att blogga kollektivt, typ Kulturbloggen http://kulturbloggen.com/ Ngn som vill hänga på?

  6. Peter, ja du har helt rätt i att din blogg fyller den funktionen, att plocka fram det som ingen annan skriver om. Det är värdefullt. Inte heller jag har som självändamål att få många besökare, men visst är det roligare med 100 läsare än 20.🙂

    Jag är helt på när det gäller kollektivbloggning! Ett annat exempel är detta: http://samesamebutdifferent.se/

    Lo: Jag tror att jag gör som du, nöjer mig mer och mer med Twitter och det som kommer den vägen, och lämnar rss-läsaren därhän..

  7. Jamen, inte skulle man väl vilja att allt bestod av 140 tecken, eller hur? Twitter är bra för snabba nyheter, men jag vill i alla fall ha litet mer substans ibland. Och en rätt stor del av alla tweets som jag får innehåller ju en länk till ett blogginlägg eller en artikel på nätet. Men man ska nog vara litet selektiv i hur mycket man tar på sig att läsa.

  8. Anna: Nej, av 140 tecken får man inte alltid så mycket, men de flesta som twittrar länkar ju till sina nya blogginlägg och då blir det så att man följer deras bloggar plus andra intressanta blogginlägg och andra artiklar som det tipsas om.

Kommentarer inaktiverade.