Bibliotek och transparens del II

Indignationen fortsätter att sprida sig i och utanför biblioteksvärlden, angående Stockholms stadsbiblioteks profilköp av böcker från Adlibris. Jag tänker att här behövs det förklaringar, som både personal och allmänhet kan förstå.

I Expressen skriver Agneta Klingspor att Adlibris mjölkar biblioteken och att böcker ses som vilken stapelvara som helst.

I inslaget från Kulturnytt tidigare i veckan fokuseras bland annat bibliotekariernas arbetsuppgifter, vilket ju bara kan ha ett allmänintresse om det påverkar medborgarnas tillgång till bra biblioteksverksamhet.

Det ter sig som ett enormt pedagogiskt problem att förklara fenomenet profilköp, en tjänst som många svenska bibliotek prenumerar på från t ex Adlibris eller BTJ.

Det är också ett ideologiskt problem inbakat i diskussionen. Ska biblioteken ha den litteratur som efterfrågas mest, dvs de senaste Läckberg, Guillou, Marklund m fl, eller inte? De flesta bibliotek har trots allt inköpspolicys, eller medieplaner, där den populära litteraturen inkluderas. Man vill kunna erbjuda den till låntagarna.

Samtidigt vill man inte lägga onödig arbetstid på rutinuppgifter som att beställa den senaste deckaren. Man har bedömt att det är bättre att lägga ut detta rutinmässiga förfarande på entreprenörer som skickar böckerna till biblioteket när de har kommit ut och som gör bedömningen av vilka titlar som kommer att bli mest efterfrågade av läsarna. På det viset kan bibliotekarierna ägna mer tid åt urvalet av den smala litteraturen, den som inte självklart har någon kommersiell framgång i ryggen.

Såhär gör alltså många bibliotek. Visst har det diskuterats förr, läs bl a i Biblioteksbladet nr 3/2006. Jag tycker att det tyder på engagemang både för bibliotek och litteratur att debatten blossar upp igen. Men det är viktigt att debatten blir saklig och att fakta läggs på bordet. Och att biblioteket inte hamnar i en fastlåst försvarsposition.

BiblioBuster viskar att kanalerna finns… de går att använda för att förklara, berätta och diskutera!

8 thoughts on “Bibliotek och transparens del II

  1. Bra skrivet om transparans. Det är mycket tydligt vilka problem som finns om man jämför intervjun med Inga Lundén i TV med det Agneta Klingspors artikel i Expressen.

  2. Ett problem som du inte tar upp, är att Adlibris ägs av Bonnier, och är kända för att, helt ogenerat, favorisera sin ägares böcker. Hur kontrollerar biblioteken att så inte sker? Eller är det något som biblioteken önskar?

  3. Jag förutsätter att alla som upphandlar Adlibris (och andra) tjänster också utvärderar resultatet efter en tid. Jag förutsätter också att inga bibliotek är intresserade av att favorisera vissa förlag. Men dessa frågor besvaras förstås bättre av dem det berör än av mig.

  4. Apropå transparens.
    Trots att jag har arbetat som bibliotekarie i många år så kan jag inte förstå vad vissa interna yrkesord innebär semantiskt – mitt senaste frågetecken rör ordet ”mediabeskrivning”.
    Är ordsammansättningen av samma art som ”stickbeskrivning”? Alltså en beskrivning av olika media? Vilka media? Vem/vilka är det som beskriver?
    Så dum jag länner mig som inte kan tolka innebörden.
    (Jag skriver mer om detta under signaturen ”kanel” på wwww.bokcirklar.se)
    Ordet används i samband med en lista på ”alla mediabeskrivningar”, en lista från ”Långa svansen” om 1939-talslitteratur.
    ”Alla” gör mig också konfunderad. Samtliga???
    Jag förstår inte hur listan (som inte är uppdelad efter genrer och inte är alfabetiskt uppställd) ska användas.

    Adlibrisdiskussionen väcker också många tankar. När det gäller populära författare som skriver drösar av böcker – som Camilla Läckberg – ska de väl vara expertis – d v s läserfarna bokbildade bibliotekarier – som väljer ut de bästa titlarna. Inte Adlibris….

  5. Apropå transperens – igen.
    Jag minns från mina tjugo år som bibliotekarie att vi kollegor, när vi stod i informationsdisken eller hade biblioteksvisningar, höll efter varandra att vi inte skulle tala internt yrkesspråk. Inte använda för allmänheten okända begrepp som till exempel ”sambindningen” utan att samtidigt förklara vad det ordet betyder.
    Nu är jag allmänhet.
    Jag vill jag så gärna att begreppet ”mediebeskrivning” (ett subtstantiv som jag inte hade hört och sett förrän jag läste en rubrik på en lista om 1930-talslitteratur på Stockholms stadsbiblioteks Långa svansen)
    blir transperent, genomskinligt, begripligt för mig.

    Vill någon bibliotekarie som läser detta förklara ordet? Vilka media? Vem beskriver?
    Tack!

  6. För mig betyder mediebeskrivning helt enkelt de data om ett medie som kan finnas. Dvs ämnesord, omdömen, kataloginfo. Metadata helt enkelt. Vet inte om det används på annat sätt i vissa sammanhang, tror inte det.

  7. Helt transperent är tydlgen inte begreppet ”mediebeskrivning”,

    Bibliotekarien Nina Frid på ”Bokcirklar” förklarar för mig begreppet ”mediebeskrivning” litet annorlunda än du gör.

    Citat från Ninas svar (för ett par dagar sedan) på min fråga om betydelsen av ordet:
    Jag tar med dina synpunkter till webbredaktörerna på Stockholms stadsbibliotek, det lovar jag! Så kan jag återkomma om det är något de vill förtydliga! Om du berättar om en bok, utan att recensera, lite genom en slumpmässig urvalsmetod (den betyder något för dig), vad kallar du det då — bokprat? Vore det ett bättre ord än mediebeskrivning? (jag vill inte heller kritisera, funderar bara…) kanel2010-11-18 ·

    Mitt (signaturen ”kanel”) svar till Nina:

    ”Kommentar” –
    om jag kommenterar något jag har läst eller sett.

    Är inte ”kommentar” ett användbart begrepp?
    För jag förstår nu av ditt inlägg här att det är bibliotekarier som gör ”mediebeskrivningar. Jag visste inte om det var så eller om Unn använde sig av förlagstexter i de korta meningarna som står under varje titel.

  8. Eftersom jag inte arbetar på Stockholms stadsbibliotek (utan på en liten ”avart” i organisationen) så räknar jag med att det finns många andra som kan förklara vad de menar med begreppet mycket bättre än vad jag kan.

Kommentarer inaktiverade.