Eric Schüldt om litteratur i glömskans tidsålder

Jag fick tillfälle att lyssna till en intressant och tankeväckande och på sätt och vis bekräftande föreläsning av Eric Schüldt i onsdags förmiddag. Regionbibliotek Stockholm (där jag jobbar) hade bjudit in honom, vilket jag uppskattade eftersom jag har varit en trogen följare av radioprogrammet Livet och döden som gick i P1 på söndagmorgnar tidigare.

Eric Schüldt talade bland annat om varför boken, den tryckta artefakten, har ett fortsatt värde i ett informationssamhälle där allt i är form av flöden. Boken inrättar sig inte i flödesformen. Den tar stopp, den ramar in, den är fysisk, den är evig ( alla fall håller den i 500 år). En bok kan man hålla fram och säga: – Den här har jag gjort! Det är svårt att visa fram t ex en blogg på samma sätt. Eller en musikfil. Eric Schüldt gav oss det spännande exemplet Andreas Carlsson, låtskrivaren, artisten och Idol-jurymedlemmen, som nu har skrivit en skönlitterär bok. Se förresten på Carlssons blogg om hur han samtidigt är på Idolturné och bokturné!

Boken kan tolkas som viljan att göra något beständigt i motsats till en musikindustri där musiken inte längre kan fångas i den där skivan som man både kan sälja och visa upp.

Eric Schüldt pratade också om en artikel av Per Svensson, Medelklassens diskreta charm, att vi lever i en verklighet med motsättningar mellan krämaren och klerken. Klerken, dvs bokmalen, kulturtanten, ideologen, är någon som ofta skrattas lite åt. Vår nuvarande borgerliga regering står bl a för den mer praktiskt inriktade krämarmentaliteten. (Jag tänker inte helt osökt på vår kulturministers uttalande om att kultur skulle kunna kallas för underhållning.) Varför har inte klerken högre status? Det är ju ändå hon/han som vinner i slutänden i vårt samhälle, med hög utbildning, osv?

Något slags kontenta av föreläsningen kan vara att man inte behöver gå med på att det nyaste alltid är viktigast. Ett det finns ett beständigt värde i det som biblioteken står för och tillhandahåller. Folkbildning t ex. Jag har kanske inte givit föreläsningen full rättvisa här, men detta var några av de saker som jag fastnade för. Ibland hör man sådant som tydliggör det man själv har gått och funderat på en längre tid, men inte lyckats formulera.

4 thoughts on “Eric Schüldt om litteratur i glömskans tidsålder

  1. Från Peter Englunds blogg Den ständige sekreteraren:

    ”Än allvarligare är att jag också lagt märke till en oroande förändring hos mig efter perioder av utdraget surfande, en förändring som bland annat visar sig i en minskad uthållighet vad gäller en viss typ av långa, snåriga texter. Alltmer orolig i min kropp, och alltmer rastlös i min tanke är det som om någon del av mig vill vidare, vidare.

    Så nu sitter det en liten lapp på min bildskärm: ”Surfa aldrig”.
    Utan utropstecken.”

  2. Att vara ständig – så heter Peter Englunds ljuvliga blogg
    Men det vet förstås alla som intresserar sig för litteratur och vetenskap.

Kommentarer inaktiverade.