Vi som vill biblioteken så väl

Det är en spännande tid då man diskuterar bibliotek i bloggar och på Twitter och i dagspressen. Motsättningarna kan tyckas stora mellan framtidsinriktade bibliotekarier och kulturkonservativa författare/journalister – kan man säga att det är så, eller är det ytterligare en beskrivning som inte gör verkligheten så värst mycket rättvisa? Det gemensamma för alla som deltar är engagemanget för bibliotek. Det spelar ingen roll om man förfasas över att tystnaden har försvunnit på biblioteken, se här och här. Eller är rädd för att böckerna och bokpraten ska försvinna, se här och här. Eller tycker det är viktigt att biblioteken ska överleva och forsätta att uppfylla sitt uppdrag i en tid som snabbt förändras, se valfri bloggande bibliotekarie.

Alla gillar vi ju bibliotek och vill ha kvar dem! Det förenar oss, även om vi har olika bilder av exakt vad ett bibliotek är och hur det ska verka.

Annina Rabe kritiserar begreppet biblioteket som mötesplats. Jag kan hålla med om att ordet inte alltid fylls med innehåll av oss som arbetar på bibliotek. Vad är en mötesplats och vilka är det som ska mötas och varför? En svårighet, eller fördel om man så vill, i att arbeta på folkbibliotek är att man är till för ”alla”. Är det då ”alla” som ska mötas på biblioteket? Och varför just på biblioteket? Själv tänker jag mig att ett bibliotek är speciellt, eftersom det ger oss möjlighet att möta kunskap, information och berättelser samlat i ett rum. Möten på bibliotek kan ske av en massa olika skäl, men som jag ser det är bibliotekspersonalens uppgift att underlätta möten som sker kring bibliotekets innehåll. Bibliotekarien har i uppgift att underlätta samtal kring innehållet. Det är en typ av möte/mötesplats som R. David Lankes talar om och som jag tycker känns meningsfull för bibliotek. Och om det är ett fysiskt eller virtuellt rum spelar inte alltid någon roll. Se t ex Bokcirklar.se.

Jag tror att Christer Hermansson är inne delvis på det här i sin SvD-artikel. Men han snävar in området lite väl mycket tycker jag, till att främst handla om skönlitteratur. Själv vill jag inte utseluta de folkbildande traditionerna som folkbiblioteken har och som gäller bredare ämnesområden är skönlitteratur. Biblioteken ska arbeta läsfrämjande, enligt lagen. Men vi har ofta gjort misstaget att göra metoderna till målen. Idag är fenomenet ”bokprat” ofta ett mål i sig. Inte en av många metoder att inspirera till läsning. Eftersom jag själv har arbetat en hel del med ungdomars läsande vet jag att bokprat inte är det alena saliggörande. Ett SM i bokberättande tycker jag dock är en strålande idé som lyfter folkbibliotekens läsinspirerande roll.

Jag tror också att det är viktigt för debattörerna utanför biblioteksvärlden att se att biblioteken inte kan förbli oförändrade när samhället runtomkring förändras. Precis som skolan måste biblioteken behålla sin relevans för den tid som är idag och i framtiden. Det betyder inte att vi inte längre ska uppfylla de uppdrag som vi har. Men i många fall måste vi hitta nya metoder att arbeta med. I den processen är det naturligt att pröva sig fram, och att allt inte blir helt rätt från början. Många tror på pappersbokens format i många år framöver. Och på folkbiblioteken har vi massor med pappersböcker och nya köps hela tiden in. Men allteftersom teknisk utveckling sker och människor tar till sig texter i många olika fomat, mediekonsumtionen förändras, behöver biblioteken se över hur de behåller relevans inför nya förtsättningar – fortfarande med samma uppdrag. Snälla, låt biblioteken slippa vara snuttefilt för alla som tycker det var bättre förr.

24 thoughts on “Vi som vill biblioteken så väl

  1. Pingback: Tweets that mention Vi som vill biblioteken så väl « BiblioBuster -- Topsy.com

  2. Kloka tankar………….och tänker också att ordet mötesplats som ett sätt att beskriva bibliotek inte känns optimalt. Rent allmänt skulle jag vilja bort från ”plats”-ord och i stället beskriva bibliotek utifrån vad de ger användaren, besökaren, individen. Då kanske ett ord som gemenskap kan fungera. Gemenskap rymmer både möten med andra om man vill det – men också att vara ensam tillsammans med andra.

  3. Ja, det är trist när man förminskar bibliotekens roll, kanske ska man också komma ihåg att författarna faktiskt representerar ett särintresse…Bibliotek är inte aningen eller, utan både och – en frihetlig tankesmedja i allmänhetens tjänst, där människor ska hitta verktyg för att forma, berika och förändra sina liv utifrån egna villkor…

  4. Framtidsinriktad –
    vad innebär det?
    Är man inte alltid – om man är en tänkande människa – både inriktad på det som ska hända (framtiden) och det som har hänt (erfarenheten)?

    Varför skulle bibliotekarier vara mer framtidsinrintade än andra yrkesgrupper, som till exempel författare eller journalister?

    Jag tror att jag liksom många andra bibliotekarier, journalister och författare (jag arbetar inom alla dessa yrken)nog intresserar mig för det som ska ske i en framtid, men vill att de som utformar framtiden verkligen ska ta vara på tidigare erfarenheter.
    Jag värnar också om vissa äldre kulturer (d v s är kulturkonservativ), till exempel värnar jag om den kvalitativt goda bokens och det goda samtalets kultur.
    Det är därför jag vill ha en helt annan utbildning för blivande bibliotekarier än den de får idag.

    Vad finns det förresten för belägg för att det just nu är ”en tid som snabbt förändras”.
    Är det verkligen sant? Knappast. Utvecklingen just nu är rätt stillsam.
    (Jag menar: vi har inte på länge fått något i stil med hjulet… boktryckarkonsten… vaccinet… rymdfärdena….)

  5. Lena, tyckte ditt inlägg var lite komiskt. Du skriver ”utvecklingen just nu är rätt stillsam/…/vi har inte på länge fått något i stil med hjulet, boktryckarkonsten…”. MEN det är väl just det som har hänt!

    Så här skrev jag själv i ett blogginlägg för en tid sedan: ”Det är NU det sker – den stora dramatiska övergången till informationssamhället, det som kommer att påverka vardagslivet för alla människor i Sverige. Det är ganska häftigt, vi som lever nu skriver historia, på samma sätt som när boktryckarkonsten uppfanns, eller som när elektriciteten infördes i landet!

    Det är NU vi måste ställa om hela samhället till den digitala tidsåldern. Till det kunskapsintensiva samhället, där Internet är själva blodomloppet i samhällskroppen.”

    Mycket kan man säga om tidsandan – men inte tycker jag att ”stillsam” är en träffande beskrivning.

    Hälsningar Birgitta

  6. Jag håller med om din analys, Birgitta!

    Apropå framtidsinriktad, det var medvetet lite spetsigt formulerat då vi i bibliotekarier ofta anklagas för att vilja slänga ut allt gammalt.

  7. Mötesplats: Bara ett ord tills man fyller det med möten mellan människor och mellan människor och media.
    Bibliotekens uppdrag att jobba för att öka kvaliteten i dessa möten. Genom att introducera det du inte visste att du längtade efter. Genom att ge sammanhang åt det främmande.

  8. Tack kloka Inga!
    Jag skriver av sin reflexion i min kom-ihåg-bok.

    I din sista mening vill jag bara göra ett tillägg med tre små ord – eftersom jag tycker att också det som är känt behöver sammanhang.

    Genom att ge sammanhang åt det kända och det främmande.

  9. Birgitta:
    Sverige hör till de mest datauppkopplade länderna i världen. Landets ungdomar har sedan flera år tillgång till internet.
    Ändå ellr kanske jusr därför:
    Under samma period har elever i skolan presterat allt sämre. Inom nästan alla ämnen.
    På Universiteten blir studenterna i många ämnen allt svagare.

    Naturligtvis blir jag alldeles lycklig när Burmas demokratiska ledare nu kan använda internet för att skicka ut sitt budskap om ”freedom in heart”.
    Internet är visst fantastiskt.
    Men inte är det digitala samhället något så revolutionerande som… hjulet, boktryckarkonsten, vaccinet, elektriciteten.

  10. Wikipediaartikeln talar om prognoser för år 2010 (med procentsatser som inte verkar stämma särskilt väl vad jag förstår) –
    samtidigt som 2010 snart övergår i 2011.
    Uppdatering behövs!…

    Vi är nog rätt kloka , vi universitetslärare, som fortfarande varnar våra studenter för att lita blint på sådana här artiklar på nätet….

  11. Lena, det finns säkert många vetenskapliga artiklar som behandlar informationssamhället och vad det innebär. Till och med Regeringen talar om att informationssamhället innebär nya villkor för upphovsrätt, tillgång till information, digitala tjänster etc. Man har utrett konsekvenserna för olika sektorer sedan början av 2000-talet. Se t ex http://www.regeringen.se/sb/d/126/a/136/action/search/type/simple?query=informationssamh%E4lle

    Att vi lever i ett informationssamhälle, det känns svårt att argumentera mot.

  12. Mötesplatsen bibliotek (iaf Folkbibliotek) blir till varje dag, i mötet med människor som är där av fri vilja för att lära, läsa, prata och få prata av sig, upptäcka nya saker, skaffa sig sammanhang osv. Skriver helt under din fina beskrivning av bibliotekariens roll,Anna-Stina; den tar jag med mig i min egen komihåg-bok. Sedan är det förstås superviktigt att vi fördjupar samtalet om värdet av att det finns bibliotek i ett samhälle, och ökar vår egen förståelse kring det. Utan panik, skygglappar, svart eller vitt.

  13. Jovisst kan vi kalla det samhälle vi (vi svenskar, vi EU-medborgare, vi världsmedborgare) lever i för ett informationssamhälle.
    De går jag gärna med på (bara begreppet definieras varje gång det används, annars blir det meningslöst).
    Vilken information? Vilka källor?

    Datoranvändningen ökas hela tiden – men väldigt många nöjer sig med att i sitt sökande efter ny kunskap söka information via anonyma artiklar i Wikipedia.

    Det så trist att vi i ett av världens absolut mest priviligerade länder måste erkänna att svenska unga människor under viktiga utbildningsår (alltså människor i åldersgrupper mellan ungefär 12 och 30 år) inte har blivit mer kunniga och kompetenta när det gäller sådant som svenska språket,engelska, andra främmande språk, fysik, kemi, matematik.
    Nästan alla ämnen faktiskt.
    Många tror felaktigt att unga människor (eftersom ungdomar sitter mycket vid datorer och reser mycket) är mycket datakunniga och kunniga i engelska.
    Men så är det inte.

  14. När det gäller INFORMATION och LÄRANDE måste det väl inget just nu vara så viktigt som att alla folkbibliotek – inför fredagen – förmedlar kunskap på alla upptänkliga sätt (via hemsidor, bloggar, tidnings/tidskriftsartiklar, böcker, så kallade sociala media, utställningar, bilder,föreläsningar….) till allmänheten om
    Kinas nuvarande politiska och juridiska system, Charta 08, FN, Sveriges handel med Kina och om den fängslade fredspristagaren Liu Xiaubo.

  15. – Privatisering just nu av ytterligare fem elle sex bibliotek i Nacka,
    – Malmö och Stockholm låter Adlibris sköta större delen av inköpen till biblioteken,
    – bibliotekarer i Stockholm tvingas alternera mellan flera bibliotek.

    Vi medborgare (låntagare) hör så många rykten, sanna och säkert också falska.

    Men VARFÖR får jag nästan aldrig (jag har frågat på bloggen Bokcirklar och sökt i andra biblioteksbloggar och i dagstidningar) veta vad bibliotekarierna själva tycker.

    Varför är så många bibliotekarier – om de inte heter Christer eller Nina –
    så TYSTA?
    Eller rädda? Eller, vad?

  16. Om det gäller frågan om att höras i etablerade media så är det ju belagt att det är mycket svårt att få in texter där, såvida man inte är författare och således redan har gjort sig ett namn. Jag har skickat in en text till SvD, vi får väl se om den kommer in.

    I bloggosfären tycker jag att det är flera som gör sin röst hörd, på egna eller andras bloggar. Jag håller inte med om att alla är tysta, även om fler borde säga vad de tycker.

  17. Härligt!
    Men vilka bloggar?
    http://www.bokcirklar.se sköts ju numera av länsbiblioteken -alltså är många många bibliotekarier med.
    Ändå är det enbart Nina Frid som har svarat på mina frågor om den aktuella privatiseringen i Nacka.

    Jag är så nyfien på om politikerna och tjänstemämnnen (de biblioteksanställda) till exempel har diskuterat alterantivet intraprenad.
    Vet du?

    En intraprenad är i reell mening liktydigt med en resultatenhet. Begreppet är huvudsakligen tillskapat för att ge ideologiskt utrymme för att skapa alternativ till traditionell verksamhet utan att bereda möjlighet till entreprenad.

  18. Vilka bloggar, tja den här bloggen, BIS-bloggen och i kommentarsfältet på Copyriot. Och säkert fler också. Själv skulle jag kunna skriva något om entreprenadfrågan också, men jag orkar just nu inte. Det finns gränser för hur mycket man hinner engagera sig i sitt yrkesliv på privat tid. Dessutom behöver man ju skaffa sig en väl underbyggd uppfattning först.

    Bokcirklar sköts av Nina Frid, som är projektanställd för detta, och det är alltså ingen annan bibliotekarie som arbetar med att underhålla/skapa dialoger där, än så länge.

    Jag är inte insatt i hur diskussionerna har gått internt i Nacka. Prova att fråga på Bibliotek Nacka Forums blogg: http://biblioteknacka.blogs.com/

  19. Ijuli 2010 köpte länsbiblioteken webbplatsen och webbtjänsten Bokcirklar.se från det aktiebolag som ägt tjänsten sedan starten.
    Detta gjorde att jag trodde att bibliotekarier överallt (till exempel i Nacka) tyckte att de kunde vara med och diskutera frågan om privatsering på http://www.bokcirklar.se.

    Det är inte lätt att lista ut att det finns en blogg som heter ”Copyright” där Nacka diskuteras – så jag är glad för att du berättar det här.
    Tack också för ditt nya inlägg om entreprenad — nu klarnar mycket för mig. Och säkert också för andra.
    Jag har idag skrivit till politikerna i Nacka och frågat om de hade diskuterat möjligheten av INTRAPRENAD innan de gick till beslut om omfattande privatisering av biblioteken.
    I kväll har jag också fått ett långt klargörande samtal med Barbro Bolonassos.
    Få se om jag får något svar i veckan som kommer från Nackas blåa politiker.

    Hoppas också att de bibliotekarier i Nacka som VILL ha privata bibliotek framlägger sina skäl offentligt.
    Transparens – genomskinlighet och förklaring – önskas!

  20. ”kommentarsfältet på Copyriot”

    Jag letar och letar nu på bloggen Copyriot
    men hittar inget där om en diskussion om privatisering av biblioteken i Nacka.
    Var?

  21. Pingback: 2010 in review « BiblioBuster

Kommentarer inaktiverade.