I det där gränslandet – gästbloggare Victoria Lagerkvist

Jag introducerar härmed min första gästbloggare: Victoria Lagerkvist! Victoria har precis tagit examen i B&I och fått sitt första bibliotekariejobb. Genom den kontakt vi periodvis har haft de senaste åren har Victoria framstått för mig som en klok och genomtänkt person, därför bad jag henne att skriva en text för den här bloggen. Glad att hon ville!:

Efter en vansinnigt intensiv vår, en alldeles nyligen inlämnad kandidatuppsats och tre långa, roliga, konstiga, bråkiga, fina år som bibliotekariestudent genomsyras för närvarande alla mina uttryck av lyckorusighet.

Brytningspunkten från studierna skapar i sig en tomhet och förväntan. Kroppen behöver andas ut samtidigt som självuppfattningen i viss utsträckning behöver omförhandlas. Jag känner mig ganska osentimental och på samma gång gråtmild. Framförallt känner jag mig alldeles lycklig över att ha en examen i biblioteks- och informationsvetenskap. Och det är i den utgångspunkten jag skriver detta. Varken mer eller mindre.

Min morfar sa en gång för många år sedan att jag hade god förmåga att förena att blicka framåt och bakåt. Han syftade på att jag hakade på nya tekniska lösningar samtidigt som jag lånade deras skrivmaskin. Jag vill gärna tro att däri finns en del av det som har gjort det biblioteks- och informationsvetenskapliga spåret till mitt spår.

För att biblioteket för mig är det där gränslandet av det allra senaste, vingliga och tweetsföreteelser tillsammans med det stabila, doften av dammiga böcker och pålitliga människor. Och jag föreställer mig att det är vad jag vill utstråla som verksam bibliotekarie. Det kanske inte är så märkvärdigt i sig, men för mig i detta livsskede är det en del i att förhålla mig till yrkesidentiteten.

Det känns som det pratas ganska mycket om hur bibliotekarier uppfattas, men ganska lite om hur vi gör för att behålla, förändra eller nyansera de bilder som olika grupper skapar av oss. Och för att kunna göra det senare gäller väl att det börjar i vår självuppfattning? Identiteter är någonting som vi själva och andra skapar tillsammans. Därför bör vi vara delaktiga i de bilder som formas.

Som bibliotekarie känner jag mig inspirerad och stolt. Kanske till och med viktig. Utanför den bibliotekariska sfären känner jag mig dock ibland både missförstådd och ifrågasatt på ganska orättvisa premisser. I de samtal som uppstår därav händer det dock ibland att någonting förändras hos de som ifrågasätter. Förenklat kan det i det närmaste beskrivas som något som gör att min yrkesidentitet blir mindre förväxlad med nöjesläsning och bokuppsättning.

Jag tror att vi behöver bli bättre på att hävda oss i både bekväma och obekväma, självklara och mindre självklara sammanhang. Och det ämnar jag sträva mot nu när jag kliver in i yrkeslivet.

/ Victoria Lagerkvist