Vem är jag på twitter?

Den senaste tiden har jag tagit del av tankar som andra har kring vem man egentligen representerar på nätet, när man t ex twittrar. Jag har ”tjuvlyssnat” lite på twitterdiskussioner, där några berättar att de endast representerar sig själva och inte sin arbetsgivare på twitter, de twittrar helt enkelt ”privat”. Jag hade också förmånen att lyssna till Lars Lundqvist på Riksantikvarieämbetet härom veckan och ta del av hans syn på användandet av twitter bland de anställda där han jobbar.

Allt det här jag givit mig nya infallsviklar till hur jag själv ser på privat/personligt/professionellt på nätet, och kanske har det stärkt tankar som jag redan burit omkring på.

Såhär tänker jag: När jag twittrar, eller öht är publik på nätet, så representerar jag allt det jag står för i vanliga fall.

Eftersom twitter för mig främst är ett arbetsredskap, så representerar jag kanske starkast min roll av utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm. Med tanke på hur stor del av sitt liv som man ägnar sitt arbete, så är det ju också en viktig bit av vem jag faktiskt är. Privat som professionellt. Jag har också ett annat viktigt uppdrag som är knutet till min yrkesroll, jag är ledamot i fackförbundet DIKs förbundsstyrelse. Och det är jag också hela tiden, precis som jag är utvecklingsledare.

Lars Lundqvist fick frågan om det finns några kriterier för twittrande bland de anställda vid RAÄ. Lars sa att, nej det finns det inte. Och samtidigt,  ja det finns det. Och det är de kriterier som används när någon anställs. Det vill säga att kvalitetskontrollen av en person sker vid anställningsförfarandet. Sedan får man utgå ifrån att den personen kan föra RAÄs talan, i twitter såsom i andra typer av komunikation. Under arbetstid twittrar den anställde inom det uppdrag hon har för RAÄ. På kvällstid däremot kan man twittra om precis vad man vill, det lägger sig arbetsgivaren inte i.

Vi är många som twittrar på arbetstid såväl som på fritid. Och det är självklart att den man är på fritiden också påverkar den bild som man ger av sig själv på nätet. Att jag själv är kattägare, fru, blivande förälder, fotointresserad, det är säkert något som många av mina följare har snappat upp. Och det ger en bredare bild av vem jag är, än bara utvecklingsledaren och styrelseledamoten. För jag är ju hela den där personen.

Men det är inte samma sak som att jag låter det privata ta sin plats på nätet. För mig har det privata livet sin egen plats och det är i mitt fall inte publikt på nätet. Men det finns många sidor jag kan visa av mig själv, utan att i mina ögon lämna ut det privata.

Där jag arbetar uppmanas vi av chefen att twittra i jobbet. Det är för att vår kloke chef har sett vilka fördelar detta kan ge oss i arbetet och att det är bra för Regionbiblioteket. Själv har jag svårt att tänka mig att jag skulle kunna lägga mycket arbetstid på sociala medier, om det inte ingick i mitt uppdrag.

Jag tror att var och en som twittrar är en tillgång för sin arbetsgivare (och särskilt då om man är egen företagare). Jag tror att man måste vara medveten om att man representerar en kanske bredare bild av sig själv, än man ibland tänker sig. Om de du twittrar med vet om att du arbetar på folkbiblioteket X, så kommer det du skriver att även färga av sig på folkbiblioteket X, troligen på ett positivt sätt om du är en hyvens person. Även om du säger att du inte representerar din arbetsgivare. Och det tycker jag att både den enskilde och arbetsgivaren ska dra nytta av.

Några frågor på detta?😉

Lilla vovven by Anna-Stina on Flickr / CC by 2.0

Lilla vovven by Anna-Stina on Flickr / CC by 2.0

9 thoughts on “Vem är jag på twitter?

  1. Pingback: Konsten att strula till sin nätnärvaro? « BiblioBuster

  2. Pingback: Diskussionsunderlag – att lyfta fram bibliotek i sociala medier « BiblioBuster

  3. Pingback: Socialt i Botkyrka « Sociala medier på biblioteken

Kommentarer inaktiverade.