Min artikel i BBL

För en månad sedan satte jag mig vid datorn och skrev den här artikeln. Sedan skickade jag in den till Biblioteksbladet 10:2012 och den blev antagen. Jag hade under hösten varit aktiv (på nätet) i att debattera frågan om rasistiska stereotyper i barnlitteratur och på barnbibliotek. Men jag tyckte att i Bibliotekssverige var det tyst, för tyst. Jag ville inte tro att den här frågan betraktades som oviktig och jag kände en stor frustration över situationen. Det gör jag fortfarande. Men då blev det i alla fall den här artikeln, specifikt riktad till bibliotekspersonal. Här är min artikel.

Under hösten har en debatt ägt rum, i traditionella media och på nätet, om Stina Wirséns film och småbarnsböcker om ”Liten Skär och alla små brokiga”, samt tillhörande merchandise. Debatten har specifikt handlat om figuren ”Lilla Hjärtat”.

Före höstens debatt har de flesta saknat en medveten blick på stereotypa bilder av svarta barn. En stereotyp bilds funktion är att överdriva vissa drag för att skapa maximal kontrast i rollen som ”den andre”. Man kan jämföra en stereotyp bild med en trafikskylt eller en toalettsymbol, den är inte en gestaltning av en människa eller en individ, utan ett inlärt grovt förenklat tecken för en slags människa, som lyfter fram och maximerar olikhet, med fokus på det som avskiljer. En stereotyp kommunicerar mest av allt det som den INTE är, det vill säga en individ, en nyanserad beskrivning av en människa. En stereotyp bild är ingen vi – eller någon – identifierar sig som, eller med.

Wirsén och Bonnier Carlsen har på grund av att nödvändig kunskap saknades om den stereotypa bildens betydelse, av misstag skapat några småbarnsböcker med en stereotyp rasistisk bild av svarta barn. När Wirsén och Bonnier Carlsen nu har kunskapen om att figuren ”Lilla Hjärtat” är en typisk pickaninny, det vill säga en internationellt känd rasistisk ikon för svarta människor, har man beslutat att dessa relativt nyproducerade böcker ska sluta säljas.

Därför gör det mig både förvånad och illa till mods att flera bibliotek nu låter de aktuella böckerna stå kvar på barnavdelningarna. Jag undrar vad som har hänt med barnperspektivet på biblioteken.

Jag har förstått att många vill göra dessa böckers existens på biblioteken till en fråga om yttrandefrihet. Yttrandefrihet innebär alla människors rätt att fritt framföra sina åsikter. Yttrandefrihet innebär inte alla författares rätt att få sina böcker representerade på ett barnbibliotek. Biblioteken har urvalskriterier för medier som köps in. När jag läser några stickprov ur medieplaner som jag hittar på nätet är rasism ett av de kriterier som i dessa planer renderar avslag vad gäller inköp.

På folk- och skolbiblioteken är barn och ungdomar enligt Bibliotekslagen en prioriterad grupp. FNs barnkonvention gäller även på biblioteken. Den säger att
• Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
• Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

Barn har inte samma kunskap och erfarenhet som vuxna. Undersökningar har visat att barn tidigt internaliserar normer av t ex rasistisk karaktär. Barn skuldbelägger sig själva då de möter någon eller något som avsiktligt eller oavsiktligt kränker dem. Därför kan de inte behandlas som om de vore vuxna.

Det som i praktiken har hänt i ”Lilla Hjärtat”-frågan på biblioteken är att man har satt en omtyckt och respekterad barnboksförfattare i ena vågskålen och de svarta barnen i den andra. Här har barnen befunnits väga alltför lätt.

Lena Grönlund lyfter en mycket viktig fråga i sin debattartikel i BBL nr 9:2012. Och det är den omedvetenhet som finns på biblioteken om de normer och föreställningsvärldar vi själva är en del av. Grönlund uppmanar oss att bland annat ställa frågan ”Hur påverkar vithet det bibliotek jag är verksam på?”. När vi väl ställer normkritiska frågor och rannsakar oss själva efter svaren, blir det omöjligt att definiera en grupp barn som mindre viktig än en annan, baserat på hudfärg.

Min önskan är att man på biblioteken korrigerar de felaktiga inköp som gjorts och magasinerar eller gallrar småbarnböckerna med ”Lilla Hjärtat”. Låt alla barn få känna sig prioriterade på barnbiblioteket!

Anna-Stina Takala
bibliotekarie och förälder till ett afrosvenskt barn

Om du vill lägga kommentarer till den här artikeln, gör det gärna där den ursprungligen publicerades, Biblioteksbladet.