Sociala medier-diskussioner i Borås

Sitter på tåget hem och försöker sammanfatta mina intryck från SociaMediaPedia – en heldag om olika aspekter på sociala medier. Ett syfte med konferensen har varit att hitta ingångar till forskning på området. Följdaktigen fanns det fler represenanter från akademin än jag är vad vid från de konferenser jag vanligtvis brukar besöka. Men där fanns också många praktiker, från både näringsliv och från offentlig verksamhet. Blandningen var bra och intressant är mitt slutliga intryck. I alla fall om man kan se som ett mål för dagen at ge en så bred bild som möjligt av sociala medier-användning.

Få av oss hade inte problem med själva formen för presentationerna, pecha kucha-inspirerad, som var samma för alla: 9 slides à 20 sekunder. De flesta av oss som presenterade något är vana vid att kunna orera betydligt friare och längre kring våra bilder. Det var roligt att tvingas in i en ny form, även om det också var nervöst, svårt och ibland blev lite väl korthugget.

Själv talade jag om delandet av kunskap i en organisation, personligt, i arbetgruppen och externt, utifrån ett fiktivt exempel som jag lät framstå som min egen arbetsplats. Men det hade lika gärna kunnat vara någon annan arbetsplats, vill jag gärna förtydliga. Min presentation.

Konferensen kunde följas i Twitter #smp10 och i direktsändning via konferenswebben. Kanske kommer det fler inlägg från mig med intryck från SociaMediaPedia framöver. Det var ett riktigt tweetup! Kristina Alexanderson m fl har redan hunnit blogga. Tack för bra arrangemang, Siska Humlesjö, Mathias Klang, m fl!


På bilden: Kristina Alexanderson, Helena Franke och Mathias Klang.

Annonser

Modern folkbildning med IKT-lyftet

Projekt “IKT-lyftet” startade den 1 september 2009. Det är ett 2-årigt nationellt övergripande projekt som har beviljats utvecklingsbidrag från Kulturrådet för sitt första år.

Projektets syfte är att utveckla samverkan, resurser och metoder mellan folkbibliotek och folkbildning för att öka användningen av Internet, e-tjänster och digital information.

Den slutliga målgruppen är de vuxna som inte är vana att använda internet som vardagsredskap. De ska genom lokalt utformad kostnadsfri undervisning få mod, kunskap och inspiration till självständig internetanvändning.

Texten är hämtad från projektets samlande webbplats. Ann Wiklund är projektsamordnare, vid Regionbibliotek Stockholm, och flera länsbibliotek är redan involverade. Hittills har man kommit längst med arbetet i Östergötland, där man bedriver utbildning för allmänheten i stor skala.

I Stockholms län blir det en kurs riktad till en målgrupp som redan har viss grundläggande datorvana, men som behöver en puff för att komma vidare och våga bidra med eget innehåll på webben och att nätverka. Vi tänker sociala medier för åldersgruppen 40+. Jag kommer att arbeta med det projektet.

Det länsomfattande projektet består dels i en fysisk kurs som är tänkt att ges vid Folkuniversitetet i Stockholm, och dels en virtuell plattform som kan användas av vem somhelst för självstudier. Bibliotekspersonal ska handleda de studerande i fysisk och virtuell miljö. Kursen bygger vidare på en tänkt kompetensbas hos bibliotekspersonalen som skapades bland annat i samband med 23 saker-utbildningen som ägde rum 2008.

Projektet i Stockholms län startar någon månad in på det nya året. Lärplattformen är under uppbyggnad. Jag tar gärna emot synpunkter på den!

Uppdatering: Här anmäler man sig till den fysiska varianten av kursen som ges av Folkuniversitetet. Kursledare blir Malin Olsson, bibliotekarie i Solna.

A Librarian’s 2.0 Manifesto – punkt 1

Här börjar jag min lilla bloggserie om manifestet.

I will recognize that the universe of information culture is changing fast and that libraries need to respond positively to these changes to provide resources and services that users need and want.

I korthet tolkar jag den första punkten i manifestet som behovet av att förstå att människors informationsbeteende snabbt ändras och att biblioteken bör förändras i linje med detta.

Det är i själva verket en väldigt komplex process, förändring av institutioner där viss praxis har varit gällande under lång tid. Man kan se att förändring sker långsamt i t ex skolans värld. Den läroplan som kom 1994 kan fortfarande inte sägas vara helt genomförd och en ny regering vill nu sätta sitt eget avtryck på skolan. Detsamma gäller för biblioteken.

Bristen på central styrning i biblioteksvärlden har  i viss mån låtit ”tusen blommor blomma” om uttrycket ursäktas. Samtidigt kan man uppleva att det finns en likriktning, som kanske har sitt ursprung i att många har gått samma utbildning på samma skola och tillhör samma kulturella och sociala kretsar.

Manifestet utgår från den enskilda bibliotekarien. Just JAG behöver få insikt i förändringarna och vad de innebär för min yrkesutövning. Men det individuella perspektivet räcker förstås inte för utveckling. Idag kan vi se många(?) ”2.0-pionjärer” som arbetar i eldsjälsanda. Men de är ofta ganska ensamma. Först när de får sällskap och hjälp börjar det hända något på riktigt, tror jag. En evangelist behöver följeslagare.

Hur upptäcker man att förändring är nödvändig och hur genomför man den? En nyckelfråga.

Anna Åkerberg postade en artikel i Facebook idag som jag tycker illustrerar att ”the universe of information culture is changing fast”. Den handlar bland annat om våra attityder när det gäller ”utantillkunskap” kontra att låta kunskapen sparas i någon typ av artefakt. Var tid har sin informationsteknik.  Jan Söderqvist på SvD skriver:

Uppenbarligen finns det alltså en mer eller mindre allmänt omfattad och i varje fall seglivad idé om att just den kommunikationsteknologiska nivå vi befann oss på ungefär i går är rimlig och acceptabel, medan nästa språng i utvecklingen måste innebära att omistliga värden går förlorade.