Vad bibliotek ska vara till för – biblioteksdebatt

Det pågår en biblioteksdebatt just nu, som känns svår att sammanfatta, för den handlar som alla debatter om så många olika saker. En debatt blir ju ofta en möjlighet att framföra synpunkter, åsikter eller övertygelser som debattdeltagare har, men som inte alltid är kopplat direkt till ursprungsfrågan. Debatten tar sin egen väg och blir en plattform för många olika åsikter och agendor. Inget fel i det. Det blir lite rörigt bara och man talar gärna förbi varandra.

En del av debatten handlar om hot och våld, oacceptabla inslag i arbetsmiljön på bibliotek i Sverige. Hur vanligt detta är kommer att kartläggas i en undersökning som just nu inleds av DIK –  akademikerfacket för kultur och kommunikation. Jag tror inte det finns någon som tycker att våld och hot är ens i närheten av ok på arbetsplatsen. Här handlar det om personal som utsätts, men det kan också handla om att besökare drabbas.

En annan debatt har kommit att handla om förorten. ”Utanförskapsområden” eller ”no go-zones”, som jag har sett förorten kallas i olika media. Områden där biblioteksanställda varje gör en fantastisk biblioteksverksamhet tillsammans med engagerade boende. Här vill man mer eller mindre uttalat mena att det är ”invandrarnas” fel att det inte är lugnt på biblioteken. Dessa synpunkter står oerhört långt ifrån min egen syn på människor och på samhället. De som vanligtvis för en rasistisk agenda ser sin chans att göra det igen. Att bibliotek fått stänga pga våld eller stök är inte reserverat för förorten, utan har förekommit i små homogena landsbygdssamhällen också, enligt min egen erfarenhet av drygt 15 års arbete som bibliotekspersonal.

Sen finns en debatt om att biblioteken ska vara tysta platser, rum för läsning av böcker, där bara den får tillgång som kan leva upp till bibliotekets regler om tyst och lugn. Här liknar debatten den som förs om ordning och reda i skolan. Tyst på lektionerna, keps av och mobilen i en låda hos läraren.

Särskilt den sista debatten knyter an till vilken syn på folkbibliotekets grunduppdrag som debattdeltagarna har. Och här finns säkert en höger/vänsterkoppling, eftersom det är en politisk fråga.

Bibliotekens grunduppdrag tycker jag själv är den springande punkten. Vi som arbetar på bibliotek delar inte samma uppfattning om vad bibliotek är och ska vara. Kanske är åsikterna mest spretiga vad gäller just folkbibliotek. Min egen värdering av biblioteken utgår från människan, inte från boken. Biblioteken ska vara världsförbättrare, om man så vill. Peter Alsbjer definierar på ett bra sätt folkbibliotek med utgångspunkt i det perspektivet:

Folkbiblioteket är en av folket utvald process för att fördela makten över information, kunskap och upplevelser med och mellan människorna i samhället.

Och i samma anda, R David Lankes:

Bad libraries build collections;
Good libraries build services;
Great libraries build societies.

Politiken har genom Bibliotekslagen sagt vad den vill med biblioteken. Det verkligt positiva med den här debatten är att biblioteken och vad de ska vara till för diskuteras, både inom och utom bibliotekens väggar.

Angående debatten om tyst och lugn, jag är övertygad om att tysta rum behövs på bibliotek. Människor fungerar på olika sätt. Några behöver tystnad och minimalt med intryck för att till exempel kunna lära. Andra behöver prata, diskutera och uppleva. Många av dagens bibliotekslokaler lever inte upp till de krav som kan ställas för att biblioteket ska kunna vara en bra plats för alla. I många bibliotek finns inga tysta rum eller avgränsade ytor avsedda för olika aktiviteter. Det är ett stort problem. Den bullrigaste plats jag till exempel någonsin har arbetat på var ett skolbibliotek. Det är också något som måste kommuniceras till alla som är involverade i byggande eller ombyggnationer av bibliotek. Krav på ändamålsenliga lokaler måste också ställas till dem som fattar beslut om resurser till bibliotek, politiken.

Annonser

En intensiv vecka med viktiga frågor för bibliotek och bibliotekarier

Den här veckan har jag varit på konferens – precis hela tiden. Det har varit mycket intressanta och avgörande möten, men också ganska krävande att ägna en hel vecka åt detta.

Konferensen Det nya bibliotekslandskapet – metoder och verktyg samlade personal från Sveriges länsbibliotek i Söderköping. Bland annat hade Kulturrådet men framförallt KB viktiga punkter på programmet, som rörde samarbetet mellan läns/regionbiblioteken och KB. Det finns skillnader i kultur mellan länsbiblioteken och KB, inte tu tal om saken. Men nu är det viktiga att vi kan samarbeta på ett bra sätt framöver, när KB har uppdraget att verka för utveckling och översyn av folkbiblioteksverksamheten i landet. Läs på samverkansbloggen om KBs uppdrag.

Under hösten kommer KB att gå ut med en enkät till samtliga folkbibliotek i landet, för att ta reda på hur det är med de politiskt antagna biblioteksplanerna. Hur ser de ut, hur används de, hur togs de fram? Under nästa år ska ett kvalitetsarbete påbörjas, där folkbiblioteken framförallt ska ägna sig åt självvärdering av sin verksamhet. Länsbiblioteken kommer att vara en viktig länk i detta arbete.

Arbetet med nationell katalog fortsätter. Där finns fortfarande frågor att lösa, t ex var katalogiseringsarbetet ska ske framöver.

"Gruppdiskussioner om nationell katalog" av Anna-Stina Takala / CC by 2.0

"Gruppdiskussioner om nationell katalog" av Anna-Stina Takala / CC by 2.0

Under slutet av veckan har jag deltagit i möte med DIKs förbundsstyrelse. Bland annat har vi fått se mer av DIKs nya grafiska profil och webbplats, som lanseras i samband med Bokmässan. Jag har också presenterat den rapport om bibliotekariers framtida kompetens som jag har varit med och tagit fram. Rapporten kommer att publiceras på DIKs webbplats i slutet av september och kommer att utgöra underlag för fortsatt arbete med professionerna inom DIK. Omvärlden förändras och så också kraven som ställs i arbetslivet. De kraven är likartade oavsett vilket DIK-yrke man arbetar inom.  Jag ser en spännande framtid för bibliotekarier, om vi lyckas fortsätta vara relevanta.

Idag har jag också gästbloggat hos Peter Alsbjer, angående svårigheten att blogga. Jag tror att vi båda är lite ledsna över att inte fler bloggar om biblioteksfrågor i vårt land. Om en person i dagsläget slutar blogga (som t ex Lina Z Ydrefelt gjorde när hon lade ner En okuvlig bibliotekarie) så minskar antalet bloggare med många många procent. Fler röster behövs! Se gärna min lista också, med mer eller mindre aktiva biblioteksbloggar. Trevlig helg!

Feltänkt av Svenskt Näringsliv

Enligt en rapport som tydligen ska presenteras på söndag, vill Svenskt Näringsliv att humaniorastudenter ska ta extra stryk för att de söker sig till en potentiellt svår arbetsmarknad. Det skriver SvD idag. Det ska vara mycket dyrare att få studiemedel för en humanistiskt inriktad utbildning, på detta sätt ska studenterna ”skrämmas” bort från den humanistiska sektorn.

Det här upplägget bygger på att man tycker det är studenternas eget ansvar att söka ”rätt” utbildningar, och inte utbildningsanordnarnas ansvar att se till att utbildningarna har hög kvalitet och är relevanta för arbetsmarknaden. Det bygger också på synen att vi kan vara utan humanistiskt skolade människor i vårt samhälle.

Projekt Athena är ett samarbete mellan studenter på de största lärosätena i Sverige samt fackförbundet DIK, för att visa på vilken betydelse humanistiskt utbildade människor har för utvecklingen av vårt nutida samhälle. För att stötta humaniorastudenterna har man bland annat tagit fram en kompetensguide, där både allmänna och specifika kompetenser listas.

Några av dessa kompetenser är informationshantering, att förmedla information och samarbeta, kritiskt tänkande och kulturell förståelse.

För att ge fler exempel, det finns ett slags humanistisk metakompetens, som den danska rapporten Folkebibliotekerna i vidensamfundet (2010) [pdf] listar, här alltså specifikt för biblioteken:

    • Lärande- och förändringskompetens – Handlar dels om kompetens att tillägna sig vetande och omforma den till värdeskapande handling, dels om hur samhällets institutioner behöver förstå hur de ska återuppfinna och utveckla sig själva. Lärande- och förändringskompetens handlar om kompetensen att kompetensutveckla.
    • Relationskompetenser – Handlar om den enskildes och organisationens kompetens att hantera många olika perspektiv och förståelser av bibliotekens uppgifter: Internt mellan medarbetare inbördes och mellan chefer och medarbetare och externt i relation till brukare, medborgare, andra organisationer och politiker.
    • Dialog- och meningskompetenser – Handlar om kompetens att tillmötesgå omvärldens krav att se och skapa mening i en mångfald av värderingar och förståelser.

Jag deltar för närvarande i en arbetsgrupp som fackförbundet DIK har tillsatt och som undersöker just bibliotekariens tänkbara framtida yrkeskompetens. Jag tror att det är viktigt att vi emellanåt tydligt sätter ord på vad vi faktiskt kan och hur vi bidrar till ett i många bemärkelser rikt samhälle.

För humanistiskt skolade människor behövs, på många olika platser i samhället. Det blir ett feltänk när man bara ser den kortaste kopplingen mellan utbildning och nytta, dvs det som direkt leder till ökad ekonomisk avkastning och inte ser behovet av kompetens som också gör samhället människovänligt och möjligt att leva i med något typ av behållning annan än den ekonomiska. Att sedan humanistisk kunskap i många fall även kan leda till ekonomiska fördelar, det är väl också värt att uppmärksamma.

 

Uppdatering: Här är rapporten Konsten att strula till ett liv.

Citat ur rapporten i urval:

Inkomsterna för dem som har studerat konst och humaniora uppgår enbart till 52 procent inkomsterna för de som har studerat teknik och tillverkning. En av orsakerna är att det bara är 75 procent som arbetar på en relevant arbetsmarknad fem år efter examen. Ändå har antalet sökande till konst och humaniorautbildningar ökat med 50 procent under 2000-talet, medan förstahandsansökningarna till teknik och tillverkning endast har stigit med åtta procent. Det här är tydliga tecken på att arbetsmarknaden är lättviktig när man gör sitt studieval – men den får alltså betydelse för studenter som är mitt uppe i sina studier. Vad beror detta på? [s. 3]
 
Incitament till rätt utbildningsval
• Höj bidragsdelen för studiemedel till utbildningar som ger hög ekonomisk avkastning, exempelvis leder till kvalificerat arbete. Sänk bidragsdelen för utbildningar som inte leder till kvalificerade arbeten, exempelvis s.k. hobbykurser.
• Väg in utbildningars samhällsekonomiska avkastning (i praktiken sannolikheten att de leder till arbete) i ersättningen till högskolor. Kurser som Harry Potter och hans världar eller 7,5 poäng Ortnamn ger tvivelaktiv nytta för framtiden.
• Förbättra tillgängligheten till samhällsekonomiskt värdefulla utbildningar, t.ex. läkarutbildningen. [s. 4]