Om biblioteksanvändaren och det goda biblioteket

När jag arbetade som skolbibliotekarie hände det vid ett par tillfällen att barn på skolan inte fick det tillstånd av sina föräldrar som krävdes för att de skulle få ett eget lånekort. Särskilt en förälder, minns jag, vägrade hårdnackat att henoms barn skulle få lov att låna medier på skolbiblioteket. Eleven ifråga gick i åttan, och skämdes. Hen var den enda i sin klass som inte fick låna, när klassen använde biblioteket i sitt skolarbete.

Vilken förälder! var det lätt att utbrista. Hur tänker människan? Hur kan hen förvägra sitt barn utbildning?

Idag skäms jag lite över min egen kortsynthet och ignorans. Vad visste jag om förhållandena i den här familjen? Kanske var det ett pussel att varje månad få intäkter och utgifter att gå jämnt ihop? Kanske var en räkning från skolbiblioteket på en förkommen bok det som kunde få budgeten att tippa över åt fel håll? Eller så hade föräldern helt enkelt bara dåliga erfarenheter av bibliotek?

Jag minns också den mycket upprörda förälder som ringde mig och närapå skrek i mitt öra om hotbrev från biblioteket. Som målsman hade hen fått ett brev där henoms barn, en 10-åring, uppmanades att ”genast återlämna försenade böcker! Förkomna böcker måste annars ersättas!”. Barnet hade börjat gråta och föräldern sa att hen aldrig ville att barnet skulle låna igen. Föräldern kom också in på skolbiblioteket för att prata om saken. Jag tyckte hen hade rätt. Brev från biblioteket ska inte vara hotfullt formulerade. Jag tog upp saken med kommunens centrala bibliotek, där systemtexterna författades. Fick veta att texterna skulle ses över, men jag såg ingen större ändring så länge jag var kvar.

Jag tänker på detta när jag läser Nick Jones bok Försök att förstå. Att vi på biblioteken gärna vill ge en gåva, som vi förväntar oss att människor ska ta emot. Problemet ligger hos dem som inte vill och inte hos oss, om de inte vill ta emot den, tycker vi.

Som i det första fallet jag beskrev ovan, föräldern som tydligen inte vill att barnet ska få en bra utbildning? Eller snarare föräldern som på grund av dåliga erfarenheter har lärt sig att gåvan från biblioteket inte kommer utan krav.

I det andra fallet reagerade föräldern rätterligen på bibliotekets hotfulla tonfall. Den här föräldern var dock bara en av många som fick det här brevet. Vad de andra föräldrarna tyckte behöll de för sig själva. Kanske bestämde de tyst att undvika biblioteket framöver. Kanske läxade de upp sin unge som uppenbarligen inte hade kunnat hålla ordning på sina skolbibliotekslån. Hursomhelst så blev det inget bra resultat.

På den tiden hade jag inte förstånd nog att fundera ut vad jag och biblioteket som institution skulle göra för att skolbiblioteket på allvar skulle bli något för alla barn. Även för dem som hade det trångt ekonomiskt hemma eller som inte behövde ytterligare en orsak till uppläxning av föräldrarna. Principen om att alla böcker måste returneras till biblioteket/skolan gick före allt. Och det var också sanktionerat av rektor.

Det finns säkert fler sådana här fall, där bibliotekets ”godhet” kommer till uttryck som något annat, på grund av vår (bibliotekspersonalens) oförmåga att se våra egna värdestrukturer och normsystem. Ge gärna fler exempel ur din vardag!

Nick Jones – Försök att förstå

Sociala medier verktyg för skolan – hur?

Hittade just två filmer via bloggen Flexspan som illustrerar det som kan vara så svårt att förklara i ord. Det som nästan kräver konkreta exempel för att göras tydligt och begripligt för alla – hur man använder sociala medier för lärande och kreativitet. Både när det gäller skolelever och skolpersonal, som lärare och skolbibliotekarier.

Den första filmen ger exempel på hur en lärare kan dra nytta av sociala medier för egen utveckling, undervisning och förkovran. Några exempel är amerikanska, men det mesta går utmärkt att använda även i Sverige.

Via Flexspan.

Det andra exemplet är otroligt fascinerande, eftersom vi får se och höra en 13-åring berätta med egna ord om hur hon använder de sociala medierna för sitt eget skolarbete varje dag (personliga lärmiljöer). Urtypen för ett skolexempel! 😉

Via Flexspan.

Att välja gymnasieskola

Vad ska man tänka på när man väljer i den uppsjö av olika gymnasieskolor som finns? En insändare i UNT ger åtta tips. Det bästa tipset är det här:

Finns det ett generöst tilltaget bibliotek med välutbildade bibliotekarier? Gymnasiestudier innebär ofta att man måste lämna in egna arbeten som bygger på inhämtade kunskaper i även annan litteratur än läroböckerna. Måste man springa iväg till stadsbiblioteket varje gång det är nödvändigt med fördjupade kunskaper eller kan man gå in på det egna skolbiblioteket?

Många gymnasieskolor, framförallt friskolor, väljer idag bort att ha ett skolbibliotek. Jag tycker det är synd, därför att när eleverna lämnar gymnasieskolan  är de sämre utrustade inför det livslånga lärandet än vad deras kompisar som har haft ett gymnasiebibliotek är.