Biblist på Twitter – om information i rätt sammanhang

Häromdagen skrev jag följande budskap i Twitter.

Jag vet inte vad det är men Biblist känns så otroligt mkt skönare på twitter än i mejlboxen @RealBiblist #bibliotek #ssbnu

Jag fick intrycket att några höll med mig, eftersom jag blev retweetad några gånger. Sedan dess har jag funderat lite och ska strax berätta vad jag kom fram till, men först:

Biblist finns alltså på Twitter för er som inte visste om det. Det var efter en diskussion på Twitter med två bibliotekariekollegor i början av sommaren som jag bestämde mig för att göra slag i saken och, mest på skoj, låta Biblist:s rss-flöde skickas ut på ett Twitterkonto. Namnet Biblist var redan taget så det fick bli RealBiblist. Jag kollade också med listadministratören att det var ok.

Efter lite strul med att hitta en stabil tjänst för att skicka upp flödet på Twitter, fungerar nu RealBiblist finfint. Användaren har ca 70 följare, mest bibliotekarier. RealBiblist är inte ett interaktivt Twitterkonto, det är ett rent flöde av information. Det finns ingen som svarar om man vill prata med RealBiblist, däremot går det bra att prata OM det som skickas via användaren och att retweeta.

Jag ser egentligen inget problem med den här typen av twitteranvändare. Jag följer flera andra där jag bara vill ta del av informationen, som en vädertjänst och den lokala polisens konto. Det är ju faktiskt så att man inte orkar vara interaktiv jämt eller med alla.

Men frågan var ju, vad är det som gör Biblist mer behagligt på Twitter än i mejlboxen? Jag har berört ämnet tidigare och skrev då såhär:

E-post är ett trubbigt instrument och jag tror att många successivt tröttnar på att få alltför mycket information som de inte tycker berör dem, rakt ner i sin mejlbox. På ett sätt är det ganska ohyfsat att använda sig av e-post för information som inte har en direkt och hög angelägenhetsgrad för alla som får den. Mottagaren tvingas alltid fatta ett beslut: slänga direkt, öppna och slänga, öppna och åtgärda? Det är stressande. Därför är det direkt oartigt att använda en e-postlista som sin personliga blogg, vilket det finns personer som gör i biblioteksvärlden.

Om RealBiblist-tweetsen kommer som droppar från en vattenkran ner i en stor vårflod av information (Twitter), är e-postlistan Biblist som en koblaffa av text som plumsar rätt ner i min personliga korrespondens. Där och när jag inte vill ha den.

I Twitter får informationen från Biblist rätt proportioner och jag kan tycka att mycket av det som skrivs där är intressant. Irritation har ofta väckts i bibliotekarieled över människor som postar för mycket till Biblist eller kommer med ”irrelevanta” kommentarer som t ex ”Bra där!”. I Twitter gör sig båda dessa sociala e-postliste-avarter utmärkt.

Idag är förutsättningen för RealBiblist-kontot att det finns en levande diskussionslista på e-post, som skapar ett innehåll att sprida. Jag funderar på om och när biblioteksdiskussionerna tillfullo flyttar ut i de sociala medierna.

För något år sedan genomförde några kollegor och jag en undersökning av Biblioteksbloggens läsare och icke-läsare. En upptäckt var att Biblist för många bibliotekarier är den främsta och ibland kanske enda källan till omvärldsinformation- och bevakning. Det känns inte riktigt bra i ett skrå som brukar beskrivas som informationsspecialister. Och det känns inte bra att bevakningen består i dessa små droppar från en vattenkran, när hela vårfloden finns inom räckhåll.

Idag börjar det bli en hel del biblioteksmänniskor i de sociala medierna. Jag har varje dag dialog med kollegor inom min bransch och duktiga människor inom andra branscher via Twitter.

Och nu hjälper RealBiblist till med att lyfta fram sina följare, på ett sätt som kanske e-postlistan inte förmår. Artiklar och annan information som RealBiblist-följarna twittrar om, lyfts varje dag fram i nättidningen The Twitter Biblist Daily.

Vi som gillar Biblist, vad är det vi pratar om på dagarna? Läs själv.

Reclaim Biblist!

En ny vecka väntar runt hörnet. Så också jobbmeljen, och i allas (nästan) våra inboxar kommer det att rulla in meddelanden märkta med [Biblist]. Trots att jag bloggar, föreläser och på olika sätt arbetar utåtriktat, så blir ofta den första reaktionen när jag presenterar mig för en ny biblioteksbekantskap ”- jaha, det är du som skriver på Biblist!”.

Jovisst, jag har säkert ägnat någon promille av min arbetstid åt att skriva på e-postlistan Biblist.

Problemet väl är att så få andra gör det. Många känner sig trötta och uppretade på hur listan fungerar idag. En hel del går ur. Nu är det dags att ta ett djupt andetag och fundera över vad listan är till för egentligen. Och hur vi alla skulle kunna använda den framöver.

En allmän uppfattning är att ett fåtal personer idag dominerar listan och gör den nästan outhärdlig att ta del av. ”Hur har dom tid!?” är det stående mantrat. Jag struntar fullständigt i huruvida skribenter på listan har tid att skriva eller ej. Frågan är – hur vill du eller jag använda listan. Om du vill ta del av nästan 3 000(?) 3 864 bibliotekskollegors råd och kompetens i någon fråga, så är det upp dig till att börja använda listan. Annars lämnas spelrummet fritt till dem som idag har tagit den i bruk. Du – och jag – måste reclaima Biblist, så att listan kan bli ett redskap för vår yrkesutövning, som jag tror syftet var från början.

Någon typ av självrannsakan och nettikett skulle inte vara helt fel att se hos vissa skribenter idag heller. Jag tycker inte det är ok att använda listan som sitt eget bloggverktyg. Många behöver kliva fram och våga skriva, andra måste ta ett kliv tillbaka och värdera vad kollegorna orkar med att hantera i sin inbox varje dag – och vilket allmänintresse inläggen kan ha.

Mitt tips till dig som aldrig har skrivit på Biblist – skriv! Tror du att de som skriver på listan är smartare än du? Det måste du väl redan ha märkt att de inte är. Ingen kommer heller att se snett på dig eller neka dig en anställning om du skriver. Lycka till.

biblist