Bibliotekens kvalitetsdebatt – teaterparalleller

Igår var jag och och sambon och såg De tre musketörerna på Stockholms stadsteater. Föreställningen har fått bra omdömen på de flesta kultursidor, och jag trodde det skulle kunna vara en lämplig föreställning att dra med en teaterovan människa (=sambon) på.

Det var ett drag som jag sällan upplevt på teater förut. Ja, det var faktiskt mest som en rockkonsert. Vi, som var tonåringar på 80-talet, kunde varje rad i låtarna av pudelrockband som Europe, Twisted Sister, Alice Cooper och många fler. T om Madonna, Prince och Duran Duran fick plats på ett hörn. Johannes Bah Kuhnke såg ut som en blandning mellan Jon Bon Jovi och David Lee Roth. Publiken var också blandad, från barnfamiljer till 70-åringar.

Jag kan inte låta bli att tänka på bibliotekens Twilightkvällar som blir så utskällda på olika håll. Vad är det som gör De tre musketörerna till finare kultur, i bokform eller teaterform, än Twilight? Tycker twilightmotståndarna också att Stadsteatern borde sluta med pudelrockföreställningar, som ju verkligen kan uppfattas som ytliga? Finns det någon skillnad mellan teater och bibliotek? Eller är likheterna större?

Annonser

Utvärdering av biblioteksverksamhet

På sistone har jag varit fullt sysselsatt i den fysiska världen och inte riktigt hunnit delta i den virtuella. Det har varit många intressanta möten och mycket har handlat om hur vi kan höja kvaliteten i våra biblioteksverksamheter.

Ett projekt som jag leder, Tvinning, har också drivit ett pilotprojekt som har handlat om hur kollegor kan hjälpas åt med att utvärdera varandras verksamheter. Vi kallar det kollegial observation, och vi har lånat metoden från skolvärlden. Pilotprojektet avslutades förra fredagen med ett givande möte tillsammans med personal från Västerås och Stockholms stadsbibliotek.

Hör mer om Tvinning och kollegial observation [pdf] när jag tillsammans med kollegor från biblioteken berättar på Biblioteksdagarna (kl 13.20 på fredagen)!