Och oj, vad jag ser fram emot denna! Alltså Daniel Sjölins Världens sista roman. Hans första bok, Oron bror, försökte jag mig på, men fick sluta läsa nånstans vid smurfarna på stenen, eller om det var när det åktes hiss, jag vet inte – det var så förvirrat. Men Personliga pronomen upplevde jag helt annorlunda. Kan man hitta på ett helt eget språk, men ändå bli förstådd? Sjölin kan det. Därför ska det bli så roligt med den nya. Och så verkar han ju så himla trevlig. Man kan tydligen vara avancerad ändå.
Och kolla, det ser ut som mitt gamla omslag av Nässlorna blomma från 50-talet!
BiblioBuster 
Ping: Om detta vore världens sista roman « BiblioBuster