Behövs länsbibliotek?

Den frågan ställs implicit i en artikel som rapporterar från Biblioteksdagarna i senaste numret av BBL (nr 05/2009). Lina Ydrefelt besökte dagarna och intrycken har alltså blivit en artikel. En projektpresentation som jag själv var inblandad i beskrivs bland annat såhär (s. 24):

Varför ska den handlingsförlamning och initiativlöshet som ibland präglar folkbiblioteken inte få komma till uttryck på Biblioteksdagarna? Men liksom många bibliotekarier i kommunerna bara knyter näven i fickan och tänker eller hoppas att något skall hända, visade Regionbibliotek Stockholm hur de lägger ribban utifrån dessa önskningar. Vi tar fram pengar och planerar något självklart som ni hade kunnat fixa på egen hand.

Ja, behövs det verkligen länsbibliotek som startar utvecklingsprojekt som folkbiblioteken lika gärna hade kunnat sköta på egen hand, kan man undra. Varför finns det egentligen länsbibliotek och vad är deras uppgift? Detta är länsbiblioteken uppgift, enligt bibliotekslagen:

Länsbiblioteket skall bistå folkbiblioteken i länet med kompletterande medieförsörjning och andra regionala biblioteksuppgifter.

Som de flesta av oss vet, svarar den kompletterande medieförsörjningen för en allt mindre del av länsbibliotekens verksamhet. Utvecklingen har givit att länsbiblioteken idag står för en stor del av de utvecklingsprojekt för folkbibliotek som sker i landet. Kanske i brist på en central myndighet för bl a utvecklingsfrågor. Många av de projekten finansieras av Kulturrådet, så också det projekt – Tvinning – som jag är projektledare för och som Lina Ydrefelt kritiserar utfrån presentationen på biblioteksdagarna.

Det vore bra, tror jag att alla kan hålla med om, om enskilda folkbibliotek förmådde ta initiativ till större samarbetsprojekt tillsammans med andra bibliotek. Verkligheten ser dock ut som den gör, resurser saknas ofta och fokus ligger på den dagliga verksamheten. Utveckling sker, men det är svårt att nå ut och hitta utvecklingspartners utanför bibliotekets väggar.

Det är här Tvinningprojektet är tänkt att utgöra en resurs. Att hitta en partner med ungefär samma utvecklingsbehov, att få utbildning/handledning i metoder för kunskapsutveckling och kvalitetshöjning, att pröva vad det kan ge ett bibliotek att samarbeta med ett annat bibliotek i en utvecklingsprocess, det är vad Tvinningprojektet handlar om. Kanske framgick det inte tillräckligt tydligt i presentationen på Biblioteksdagarna.

Liknande utvecklingsprojekt finns t ex på skolområdet: e-twinning är ett väletablerat EU-finansierat utvecklingsprojekt för skolor som vill hitta samarbetspartners. Även här finns övergripande planering, projektledning etc. för att samordna de skolor som vill delta.

Jag tror nog att länsbiblioteken fortfarande har en roll att fylla, och även projekt av Tvinningkaraktär. Många folkbibliotek mäktar kanhända med att starta egna utvecklingsprojekt och det sker nog mest hela tiden, på olika nivåer. Men när det handlar om samarbete är det enklare att ha en mer central ledning av projekten, som t ex kan skaffa sig överblick. Tvinning är inte lösningen på folkbibliotekens utvecklingsbehov, men projektet är en test av just det här sättet att arbeta.

Slutligen ska mina kollegor ha en eloge för att de vågade ställa sig på stora scenen på Biblioteksdagarna och berätta om sina erfarenheter i projektet. Det gjorde de bra. Metodbok och slutrapportering av projektet kommer i oktober.