Idag skriver SvD ”Twitter mest en snackis”. Och jag håller med. För majoriteten av invånarna i Sverige är det så. Om de över huvudtaget känner till fenomenet, vilket många inte gör. Enligt artikeln har 93 procent aldrig prövat eller känner inte till Twitter. (Jag kan inte hitta själva undersökningen någonstans på nätet.)
Själv tycker jag att jag efter mer än 700 tweets och över ett halvår som användare äntligen börjar få tjänsten att fungera på ett sätt som är meningsfullt för mig. Det gäller att hålla i och inte ge upp om man efter en vecka inte har lyckats ”se ljuset”. Många har prövat en gång och sedan lämnat (12 procent enligt artikeln), men för personer som jag som är både envisa, nyfikna och intresserade av alla aspekter på nätet är det inte aktuellt att ge upp så lätt.
Varför använder jag Twitter? Jag ska försöka lista några skäl.
- Varje gång jag går in i Twitter hittar jag något som är intressant och läsvärt. (Via kommenterade länkar oftast.) Det handlar om allt från sociala medier till lärande och viktig samhällsinformation.
- Här finns möjligheter till kommunikation med människor jag inte har kontakt med någon annanstans. Jag får kontakt med nya intressanta personer.
- Skolvärlden är bra representerad i Twitter, det är lätt att hålla sig uppdaterad kring vad som sker med skola och IKT.
- Medievärlden är väldigt väl representerad i Twitter, nyheter om framförallt sociala medier når mig snabbt.
- Det finns en viss representation av bibliotek och biblioteksmänniskor i Twitter, men det är sällan här som jag får den information om biblioteksvärlden som jag behöver. Just detta är alltså inte ett skäl för mig att delta i Twitter.
- I snitt öppnas de länkar jag skickar ut 20 ggr (varierar från 3 till uppåt hundra, jag använder bit.ly för statistiken). Vilket är hundratals procent högre än om jag hade valt att inte Twittra dem (har även kopplat Twitter till Friendfeed, där länkarna också visas, men har valt att inte skicka twitter automatiskt till Facebook). Ibland retweetas jag. Se vidare nästa punkt.
- Att jag deltar i Twitter med kommunikation och information ser jag som en marknadsföring av biblioteken gentemot skol- och medievärlden. Det är också marknadsföring av min arbetsplats och antagligen även av mig som person.
- Twitter är snackisstället. Här diskuteras allt från pågående tv-program och nyheter till pågående konferenser och föreläsningar av människor som kanske inte känner varandra i vardagen men har gemensamma intressen.
Detta tror jag är de viktigaste skälen för mig att delta. Detta och en förmodan om att Twitter kommer att utvecklas och bli ännu bättre framöver. Framförallt ser jag fram emot en kommande indexering av twitterinnehåll i etablerade sökmotorer. Då tror jag också att användandet i Sverige kommer att öka.
BiblioBuster 
Håller med dig helt! Jag tycker att Twitter är en av mina viktigaste källorna för omvärldsbevakning och får många bra länkar dagligen. Jag twittrar intressanta länkar och följer folk som också gör det. Jag använder inte Twitter socialt och följer inte dem som bara skriver om var de är och vad de gör just nu.
Tyvärr är det många som missförstår Twitter som informationskälla och ger upp (T ex Ricky Gervais nyligen). Allt beror på vilka du följer och varför du är med.
@alacre
Nu har jag refererat till denna bloggpost på bloggen Flexspan, http://flexspan.blogspot.com/2010/01/varfor-twitter.html
Tack för kommentar och länkning! 🙂 Jag har ju hämtat bra idéer ur din blogg också.
140 tecken – kan det räcka för att utbyta tankar om den (ganska komplicerade) skolvärlden?
Och för att bevaka den mycket komplicerade omvärlden?
Det är svårt för mig att förstå.
Blir det inte bara yta?
Och kan man verkligen diskutera en konferens med så få tecken?
Kan inte ni, Anna-Stina och Alastair, ge mig konkreta exempel på vad det är för ”bra länkar” som jag går miste om eftersom jag (ännu) inte använder mig av twitter. Eller är det hemliga länkar?
Jag skräms av att tankar och känslor snabbt skrivs ner och twittras iväg – utan den nyttiga ”eftertankens krassa blekhet” (som behöver många tecken för att bli nyanserat uttryckt i skrift).
Det twittrande som jag under 2009 har upplevt på några konferenser har varit mycket störande för koncentrationen. Jag har inte heller sett någon utvärdering där någon deltagare har uppskattat just det.
Har ni?
Vuxna människor går, utan att närmare efterforska vad det innebär, med i en massa grupper på internet. Sällan eller aldrig innebär grupptillhörigheten någon förändring i tänkesätt eller livsvanor. Istället blir det mest en fråga om ”identitet” att tillhöra den eller den gruppen.
Att snabbt formulera sig i twitter kan i sämsta fall – oroar jag mig för – också vara ett sådant hastverk.
Jag tänker mig att twitter är mycket användbart när det gäller olika former av nödsituationer.
Men jag oroas för att den korta formen för meddelande medför att vi riskerar att vänja oss av med, sluta, att tänka sokratiskt och i diskuterande termer av å ena sidan, å andra sidan.
Fördelar, nackdelar.
Pro, contra.
Att vi istället för att reflektera – påstår och (ganska oreflekterat) ”känner” .
Men jag kan ha helt fel.
Hoppas det.
Jag ska föreläsa på Författarförbundets Dejavu-konferens på tisdag om ”möjligheter i det digitala tidevarvet”, så jag är mycket intresserad av att ta del av era konkreta erfarenheter av just denna möjlighet. Eller risk.
Hej!
Som besökare som hittat hit tack vare länk från Twitter kan jag svara på i alla fall en av frågorna i inlägget ovanför mitt. En länk (det finns länkförkortare, det är därför vissa länkar skrivs med en kort kod som tillägg till adressen bit.ly) och några korta ord om vad det handlar om räckte för att väcka min nyfikenhet, jag känner mig mer informerad tack vare ovanstående blogginlägg, och på det sättet gör Twitter nytta för mig. Jag jobbar som egenföretagare, mest med text, men också med viss utbildning – dessutom har jag barn i skolan. Därför väljer jag att följa flera twittrare med koppling till skolvärlden, de tipsar mig om saker jag tycker är bra att känna till.
På bloggen The brand man av Micco Grönholm kan du läsa en sammanställning av vad ett antal olika människor använder twitter till, och längre ner bland inläggen ser du också att Micco har sammanställt de länkar han upplevt som mest användbara under vissa veckor. Det här är information som antagligen passar den som är intresserad av marknadsföring/marknadskommunikation och medier. Tror det kan hjälpa till att se hur tipsandet kan vara till nytta för andra.
http://micco.se/tag/twitternytta/
Sedan kan man ju argumentera för att det här inlägget är alldeles för långt, det hade aldrig gått in på 140 tecken … Det behöver det inte heller. Var sak kan få ha sin plats. För min del har Twitter varit bra, för det har också övat mig i att uttrycka mig kortfattat. Och det är förstås upp till var och en att tänka på att det man skriver är öppet och lättåtkomligt för andra – det gör det viktigt att reflektera kring egna etiska förhållningssätt. (Jag brukar tänka att jag aldrig skriver något jag inte kan stå för inför andra, både för mig kända och okända människor. Men så tänker jag när jag pratar också, om jag inte är i ett helt enskilt samtal.)
Föreläsningen låter intressant, lycka till!
Tack till BiblioBuster för en intressant sammanställning, och jag vill också säga att jag förstår att många tittar in på Twitter ett kort tag, och sedan tröttnar, för allt kan se mycket obegripligt ut innan man har hittat likasinnade personer att följa.
Tack snälla okända Linda!
(Detta tycker jag är bland det bästa med internetvärlden – att så många vill hjälpa okända medmänniskor.)
Du förklarar pedgogiskt, så jag förstår nu bättre.
En liten fråga till bara, apropå din sista mening.
Vad är det för fördelar med att ”följa likasinnade” på Twitter mot att (som jag hittills har gjort) följa likasinnade på Facebook/Facebook-chat (där jag har fler tecken till förfogande) ?
Jag vill ocmså tacka dig Linda, för ett intressant svar!
Lena KE, jag tror att man får se Facebook och Twitter som olika saker. De du följer i Twitter behöver inte vara (och är det ofta inte) personer som du känner privat eller professionellt. Det är en skillnad mot Facebook där du oftast inte blir vän med helt okända.
Anledningen till att följa en person i Twitter kan vara att man tycker att den personen har något intresat att säga. Det kan vara en person som har en förmåga att skilja ut vad som är läsvärt i informationsdjungeln. Jag tänker till exempel på forskare inom ditt intresseområde, som kan länka vidare till intressanta texter som du sedan kan fördjupa dig i. Fördjupningen sker aldrig/sällan i själva Twitter, utan via de länkar som duktiga twittrare skickar.
intressant! jag hade just frågan uppe som statusrad på facebook idag. en snäll kompis skickade mig länken. precis vad jag behövde 🙂
Så bra! 🙂
Ping: Normtillblivelse? « Verkligt – om mitt liv med Jordnöten
… men det finns ibland psykologiska problem med att Twitter når så många och så oreflekterat av den som twittrar(tycker jag).
I går föreläste jag på en stor konferens och upptäcker att, medan jag håller på och talar, så diskuterar en av arrangörerna min föreläsning på twitter.
Vetskapen om att jag blir debatterad inte EFTER min föreläsning utan UNDER den
gör mig nervös och medför att det blir svårare att hålla föreläsningen nästa gång.
Om någon sitter och antecknar medan jag föreläser är det, däremot, enbart stimulerande.
(Jag har fått en ursäktande förklaring av twittraren, så jag vill inte skriva ut hans profession och namn – detta inlägg handlar absolut inte om honom-)
Ping: Vad kan man ha Twitter till? | Konkret
Jag har svårt att förstå varför det väcker sån oro att publiken twittrar under föreläsningen. Jag tycker själv att det är ett sätt att hålla kolla på vad som händer och genom delaktighet få föreläsningen mer berikad. Tex med länkar och namn mm
Ett twitterflöd kan du ju dessutom följa i efterhand och se vad som hänt. Just vid konferenser och föreläsningar blir det ett mervärde kan jag tycka.
Det är kanske lite som att man helst vill prata till punkt själv innan man får frågor men ett twitterflöde inte bara sätter föreläsningen på pränt utan också kommenterar den på ett sådant sätt att de verkligen får betydelse. Det får mig återigen att tänka kring vad man använder de olika medierna till. De har så att säga olika karaktär/olika kultur. Kunskapsdelande eller sociala plattformar. Facebook är en typisk social plattform därför väljer jag också att dela informationen från Gowalla till min Facebook. Twitter har för mig ett annat syfte och därför delar jag inte sådant social där. Jag kan precis som andra här säga att utan twitter är det många viktiga saker som jag aldrig skulle ha fått reda på. Haschtaggning är en viktig del av twitter och gör att man i grupp kan märka sina inlägg så att andra intresserade får ta del av information som tillhör ett specifikt område. Tillsammans kan ni intresserade välja en # direkt följt av en taggning så kan man i tex tweetdeck ha flera flden sorterade på # att följa. Jag har tex #fokus2010 en konferenstaggning som en sådan och #digidel som märker twitter inlägg som handlar om digital delaktighet. Att bara skriva och följa personer tycker inte jag är lika intressant även om det också är givande.
Ping: 2010 in review « BiblioBuster