Liten bildskola

I nästa nummer av Biblioteksbladet (nr 10:2012) kommer en debattartikel av mig att finnas med. Den handlar om småbarnsböckerna med Stina Wirséns figur ”Lilla Hjärtat” och deras tillvaro på biblioteken, som jag ifrågasätter. Jag kommer därför inte att blogga om just den frågan. Artikeln säger sitt och jag tror den får en större spridning än vad ett inlägg här på bloggen får. Just nu i alla fall.

Jag vill istället adressera en delfråga i den debatt som varit om böckerna och filmen. De få gånger som någon öppet velat argumentera mot/med mig, har jag förstått att många inte ser skillnad mellan vad som är en stereotypt och rasistiskt tecknad bild av ett svart barn och vad som helt enkelt är en tecknad bild av ett svart barn.

Jag har funderat på varför. För mig är ju skillnaden uppenbar. Jag har t o m fått höra att min dotter ”ser ju ut så”, dvs som den tecknade stereotypen. Och varför får man nu inte teckna svarta barn, har människor frågat sig och mig.

Det är väldigt svårt att få någon att se, som inte kan se, tycker jag. Kanske hör svårigheten att se och tolka ihop med bristande vana vid att se människor med afrikansk bakgrund. Man känner ingen sådan person och då ser alla ”likadana ut”.

Jag tänkte presentera några bilder.

Omslaget av boken Aj! med ”Lilla hjärtat”.

Nedan en picaninny från en gammal reklamskylt.

Nedan omslaget från boken Lulu loves the library.

Jag har förstått att alla inte kan se att de två översta bilderna har likheter och att den understa skiljer sig genom att den inte stereotypiserar barnets utseende i samma tradition. Här kommer några ledtrådar att ta hjälp av, då man ser bilderna.

FÄRG; en stilisering av en svart människa resulterar i olika nyanser av brunt. Även den mest svarta är inte svart till färgen. Om man ändå väljer färgen svart, har man antingen gjort ett medvetet val – eller omedvetet refererat till stereotypen av svarta, till exempel från Tintin (där ju Tintin är ljusrosa och har orange hår och allt är tryckt i fyrfärg men just de svarta som borde vara olika nyanser av brunt är ändå illustrerade med svart färg vilket bryter av från den övriga realismen i färgåtergivningen), Asterix och gamla för länge sedan ändrade Disneyfilmer. (Samma sak som Tintin – man har en visuell värld i fyrfärg men svarta görs med färgen svart).
LÄPPAR; en stiliserad översättning av, i det här fallet ett svart barn, leder inte till en påfallande stor och ljus mun med rejält tilltagna tjocka läppar.
FRISYR: en svart tecknad flickfigur måste inte ha fem spretande flätor med små rosetter i ändarna. ”En svart” flicka kan precis som ”en vit” flicka ha ett oräkneligt antal frisyrer, håruppsättningar och huvudbonader.

I frågan om böcker/film om ”Liten skär och alla små brokiga” tillkommer:
FANTASI; i ett sammanhang där man lämnat det realistiska och istället gör fantasi-figurer, som i ”Brokiga”, kan också en svart figur vara ett fantasidjur med öron, vingar osv.
DJURISK; sammanblandningen av tre fantasidjur-figurer med en svart (flicka/figur) är en direkt reproduktion av rasistiska föreställningar om svarta som aplika/djurlika/djuriska.
HELHETEN: delarna sammantaget är figuren Lilla Hjärtat en övertydlig illustration av ett vitt kolonialt bildarv. Stereotypen av ”en svart” som ett plakat, en skylt, en ikon av ”den andre”. Allt som står i kontrast till den egna vitheten överdrivs, den kolsvarta huden, de gigantiska läpparna, de vilda och tok-roliga frisyrerna. Den svarta stereotypa bildens funktion är att spela rollen av kontrast till den vita.

Om du fortfarande inte kan se att det här rör sig om olika typer av bilder, så vill jag ställa en fråga. Om du inte kan se, betyder det att din tolkning ska överordnas deras tolkning som det gäller? Dvs människor med afrikansk bakgrund och deras barn.

Att avbilda barn på detta sätt är inte längre acceptabelt i t ex USA. Det finns flera länder i Europa som har mycket kvar att lära här.