Sturebiblioteket

Jag bevistade invigningen av bibliotek Sture igår, det första riktiga t-banebiblioteket. Det var ett otroligt festligt evenemang och mycket folk. Biblioteket i sig är litet och har en lite knepig utformning lokalmässigt (hästskoform), men med hjälp av speglar, med mera, lurades ögat att tro att lokalen var rymligare än den är. Utbudet kändes fräscht och modernt och biblioteket ligger precis där man kommer upp från tunnelbanan och ska passera ut till Birger Jarlsgatan. Ett väldigt mysigt bibliotek, helt enkelt.

På väg dit diskuterade kollegan och jag nyttan av bibliotek som Sture. Det är ett bibliotek som inte riktar sig till bibliotekets traditionellt prioriterade målgrupper (barn eller andra utan så stor makt eller resurser). Det ligger i ett område där människor rör sig som besitter stora finansiella och kulturella tillgångar. Är det denna grupp vi ska prioritera i bibliotekssatsningar och i så fall varför?

Jag har landat i att jag tror att bibliotek som Sture kan vara ett sätt att nå ut med bibliotek till medvetendet hos dem som bestämmer, som sitter på resurserna. Det kan skapa känslan av att bibliotek är något som förhöjer kvalitén i tillvaron hos dem som idag är icke-användare. Ett slags biblioteksreklam helt enkelt. Som troligtvis behövs. Jag hoppas att många kommer att hitta till Sturebiblioteket och att det kan bli en oas för människor som kanske rör sig i t-banestråket dagligen. Kanske dyker det så småningom också upp några barn.

Se fler bilder som jag tog i Flickr.

6 tankar om “Sturebiblioteket”

Ja, syftet med Sture är en fråga man kan vända och vrida på. Att det är ett trevligt, snyggt, välplanerat och uppdaterat bibliotek håller nog många med om, men är det ”ideologiskt försvarbart”? Som resurs för svaga grupper gör biblioteken förmodligen större nytta i andra delar av Stockholm, men en tunnelbanestation i city är trots allt en plats där väldigt många olika typer av människor rör sig. Om det här biblioteket attraherar personer som bor i grannskapet kan man tänka sig att det är en grupp som i jämförelse med genomsnittet ”besitter stora finansiella och kulturella tillgångar”, som sagt. Å andra sidan är det nog mer troligt att studenter på väg till eller från universitetet en bit bort på röda linjen hittar till biblioteket än de största näringslivstopparna – åker näringslivstoppar tunnelbana? 🙂

Att det lilla Stureplansnära biblioteket är tekniskt och inredningsmässigt påkostat kanske sticker i någras ögon, men som alla andra bibliotek är det en frizon i kontrast till det kommersiella runtomkring. Man kan förstås också se det som ett starkt profilerat bibliotek, anpassat till omgivningen. Och biblioteksprofilering är inte fel – den som då säger ”bibliotek är inget för mig” skulle bara inte ha hittat till rätt bibliotek.

Att Sture bibliotek fungerar som ”biblioteksreklam” tror jag också är en riktig tanke. Det pratas om att Sture är ett ”skyltfönsterbibliotek”, något att visa upp. Men det är definitivt inte till för ”skyltfönsteranvändare”, utan för alla.