På Stockholms stadsbibliotek pågår projekt Långa svansen, som bland annat har som huvudsyfte att lyfta fram bibliotekets glömda litteratur. Det är ett intressant projekt ur flera aspekter, tycker jag. Bland annat försöker man sig på att arbeta i så många olika dimensioner som möjligt:
- Man ordnar författarprogram, där aktuella författare lyfter fram en gammal ”själsfrände” ur bibliotekets magasin.
- Eftersom man fokuserar de ”gamla” böckerna från 1930-talet, har man gjort en ”30-talshörna” i det fysiska biblioteket, med möblering som ger tidskänsla. Och med skyltning av böcker.
- På bloggen Långa svansen skriver man om 30-talslitteraturen och om bibliotekets evenemang.
- Förstarader ur de gamla böckerna Twittras regelbundet med länk till katalogposten.
Jag hoppas att jag fick med det mesta här. Projektet är exempel på ett intelligent sätt att lyfta fram de mindre uppmärksammade böckerna med hjälp av ny teknik och moderna författare. Och samtidigt koppla virtuellt och fysiskt. I sig är det inte svårt, det gäller bara att ha idéerna. Jag hoppas att många kan hämta inspiration här och kanske göra något liknande på sina bibliotek.
Vad är det egentligen vi ska använda bloggar och Twitter till på biblioteken och när är det intressant för våra målgrupper att ta del av allt vi sänder ut? Vad är bibliotekets uppdrag, kanske till skillnad från bokhandeln? Hur får vi det vi gör – program, boktips m m – att hänga samman, och inte bli till spridda skurar?
Någon dag ska jag ta mig ner och fota 30-talshörnan. Tillsvidare en mer allmän stadsbiblioteksbild.
BiblioBuster 